Retro, nytt och allt däremellan.

Författare: Fredrik (Sida 51 av 63)

Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.

Dag 325: Lanseringstitlarna till Playstation Vita

Som bekant släpps Playstation Vita den 22 februari i Europa och Sony Computer Entertainment Europe (SCEE) har gått ut med lite ny information om vilka spel den kommer att lanseras tillsammans med. Vissa av dem känner vi redan till men det har tillkommit två nya förstapartstitlar. Låt oss helt enkelt gå igenom listan som den ser ut just nu.


Uncharted: Golden Abyss – Uncharted har visats upp ett flertal gånger och faller in under kategorin – är det här verkligen ett spel jag vill spela på en bärbar enhet? Vi testade det på Gamex och kunde konstatera att det utnyttjar Vitans olika kontrollsystem och så ser det riktigt bra ut. Känns som en viktig release-titel.


WipeOut 2048 – Gissar att det kommer att vara klassisk WipeOut och inget ont i det. Tillsammans med spelserier som Ridge Racer får WipeOut ses som ett typiskt dag-ett-spel.


Reality Fighters – Nått slags slagsmålsspel kopplat till Augmented Reality. Ser tramsigt ut.


Little Deviants – Ser onekligen helt knasigt ut. Lite Katamari, Lite LocoRoco, lite Ratchet, lite minispelssamling och lite nu testar vi Vitans funktioner. Jag gillar delen då man ska sjunga, lär spelas hårt på tunnelbanan.


ModNation Racers: Road Trip – Verkligen fyndig titel, verkligen. Vi fattar, det är mer ModNation fast man kan ta det med sig. Pekskärmen fungerar säkert bra för att konstruera banor och Kart-spel brukar ju funka bra i bärbar form. Fast då kanske det krävs att en viss Mario är med. Vi får se.


Everybody’s Golf – Var skitbra på PSP, lika bra till Playstation 3. Kan ärligt talat bli spelet som får mig att köpa en Vita. Kanske.


Top Darts – Jorå så att…


Hustle Kings – Biljard brukar till skillnad mot Dart göra sig ganska bra i virtuell form. Så varför inte.


Unit 13 – En av de titlar som precis utannonserats. Utvecklat av: Zipper Interactive som tidigare gjort MAG och SOCOM. Ser ut som en halvtrött tredjepersonskjutare. Men kommer säkert bli en succé bland folk som gillat deras tidigare produkter.


Motorstorm: RC – Den andra nyheten. Först tänkte jag – såklart det dyker upp ett nytt Motorstorm också. Sen läste jag RC och då steg min puls. Sen kollade jag på Trailern och det här ser ut som spelet jag har längtat efter i flera år nu. Visar det sig att Motorstorm RC håller hög kvalitet är det här även spelet som får mig att köpa en Vita. På riktigt.

Det ser ut som att samtliga av dessa spel ska dyka upp dag ett och då får ni nog se det som en ganska stark line-up. Eller om vi så vill – en riktigt stark line-up.

Dag 321-323: Veckans Fynd – Låt julhandeln börja

Från idag och fram till det vi kallar julafton kommer veckans fynd att fokusera på julklappstips. Årets julklapp borde nämligen varje år vara tvspelsrelaterad. Men eftersom det är fler än jag som tycker till i den frågan är det tydligen den färdigplockade matkassen som gäller i år. Trams säger jag och tänker göra allt för att istället uppmuntra till ohämmad konsumtion av tvspel och allt som hör därtill. Först och främst en viktig regel. Spel är dyra och i allmänhet är det betydligt billigare att blicka utanför Sveriges gränser för att göra bättre affärer. Exempelvis ligger Amazon i England väldigt ofta minst 100 kronor lägre än deras svenska konkurrenter på fullpristitlar. Dessutom är det fraktfritt om man beställer för över 25 pund. Du kan med andra ord köpa fler spel eller tillbehör till de förväntansfulla julklappsmottagarna om du inte går till en Gamestop-butik. Köp aldrig spel där.

Första kategorin av julklappstips (alternativt saker som borde upp på din önskelista) är samlarutgåvor. Vill du få personen som du riktar klappen till att känna sig lite extra speciell, duger det inte med en vanlig utgåva. Men det förstår nog alla. Här kommer tre heta tips och vart du ska fynda dem.

1. Legend of Zelda: Skyward Sword (Wii): Första omgången av nya Zelda kommer med en CD fylld av orkestrerad musik från spelserien, vilket såklart är en fantastisk bonus i sig. Men vill du lägga ribban lite högre så finns även en utgåva där en guldfärgad Wii-mote ingår, och vem kan motstå en sådan? I Sverige ligger priset för den utgåvan runt 1000 kronor. Köp den på Amazon istället för ungefär 550 kronor.

2. Tales of Monkey Island – Collector’s Edition (PC): Vill du ut på ett mer humoristiskt äventyr och föredrar hemdatorn framför Wii går det aldrig att rekommendera Tales of Monkey Island tillräckligt. I den här utgåvan ingår episod ett till tre samt lite roliga tillbehör som en piratpeng och dricksglasunderlägg. Prislappen ligger på cirka 300 kronor. När vi nu håller på att prata datorspel vill jag att ni kollar den här specialutgåvan också.

3. Batman: Arkham City (PS3): Sist ut får bli specialutgåvan av Arkham City, ett spel som alla borde spela. I varje fall när ni hittar lite ledig till från Skyrim. För ungefär 550 kronor får man förutom spelet en liten staty, animerad film, spelmusiken, en artbook och lite annat. På Gamestop skulle jag gissa att man betalar mer för den vanliga utgåvan av spelet.

Tre speciella fynd inför jul. Nästa vecka blir det fokus på hårdvara. Låt julhandeln börja.

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Skyrim

I mars 2006 släpptes The Elder Scrolls IV: Oblivion till hemdator och Xbox 360. Året efter till Playstation 3. För spelhungriga 360-ägare var det ett enkelt val att dyka ner i timtals av rollspelande, speciellt med tanke på att det inte fanns mycket annat att spela på plattformen just då. Men självklart också för att Oblivion var ett storslaget RPG, hyllat av nästan en enad kritikerkår, men inte utan brister. Bethesda plockade sedan upp klassikern Fallout och gjorde även där en gedigen insats. I år var det äntligen dags för del fem i Elder Scrolls-serien och den 11 november släpptes Skyrim. Bethesda har alltid mycket att leva upp till, men i vanlig ordning klarade de galant av den uppgiften.

Att snitta över 95 på Metacritic, och med andra ord få nästintill perfekta resultat bland recensenter världen över, är något av en bedrift. Till Xbox 360 är det bara sju spel som klarat av det. Samma sak till Playstation 3. Till Wii är det fyra och till Nintendo DS – inget. Skyrim snittar 96. Recensenterna understryker att Bethesda har skapat en djup värld, med intressanta karaktärer och miljöer. Även efter 100-tals timmar tycks inget kännas generiskt. Skyrim är verklighetsflykt när den är som bäst helt enkelt. Samtliga av oss gissade på ett snitt över 90, men ingen av oss tog poäng. Jösses.

Fredrik (gissat snitt 92): ”Min relation till Edler Scrolls är något traumatiskt. Jag spelade och gillade Morrowind men med handen på hjärtat var det Oblivion som verkligen fick mig på fall. Jag hade lagt ner omänskligt många timmar i Oblivion när min Xbox-profil blev korrupt och ingenting jag gjorde lyckades återställa den. Profilen var borta liksom mina sparningar i Oblivion. I ett försök att aktivt förtränga den upplevelsen valde jag att blicka framåt och när de första bilderna och klippen från Skyrim visades upp förstod jag att något stort var på gång. Jag utgick ifrån att det skulle bli riktigt jäkla bra, drog till med ett högt snitt, köpte sen spelet och insåg redan efter några timmars spelande att jag hade gissat för lågt. Om Skyrim inte blir årets spel för min del ska det dyka upp något väldigt speciellt.”

Daniel (gissat snitt 91): ”Elder Scrolls har alltid varit en serie som RPG-nördarna höjt till skyarna men det var först i och med Oblivion som jag drogs ner i detta RPG-träsk. Fast det är förstås en sanning med modifikation eftersom jag faktiskt aldrig tog mig igenom hela berättelsen. Andra spel kom i mellan och det föll i glömska. Jag har gjort några försök varje år för att få till ett avslut, men utan att lyckas. Har lovat mig själv att jag måste ge Skyrim den tid det förtjänar om jag ska köpa det. Så här i efterhand känner jag mig feg som inte vågade gissa på ett högre snitt. Det är lätt att vara efterklok för det är banne mig inte många spel som snittar 96 – helt sjukt. Det verkar helt enkelt inte som att jag har något annat val än att köpa Skyrim jag med.”

Thomas (gissat snitt 90): ”Mein Gott vilket högt betyg. Det gör mig inte mindre sugen på att införskaffa spelet och tillägna det all min lediga tid. Har längtat efter detta ända sedan jag kärade ner mig i Oblivion. Finns få spel som jag sett så många ”inför-trailers” av. Inte speciellt bitter över denna poängförlust faktiskt, dels för att ingen annan fick poäng och dels för att bättre betyg torde innebära bättre spelupplevelse för mig så småningom.”

Jonas (gissat snitt 92): ”Jag har aldrig fastnat för Elder Scrolls-serien, men det beror nog mest på att jag aldrig gett den en ärlig chans. Att detta skulle bli bra förstod nog alla, men att det skulle leta sig upp på skyhöga 96 i snitt är ju extremt imponerande. Efter Fredriks konstanta tjat dom senaste dagarna så svängde jag faktiskt förbi Elgiganten igår för att plocka upp ett exemplar. Det var slutsålt (vilket lustigt nog gjorde att jag snubblade över ett helt annat spel som istället blev en av de mäktigaste spelupplevelserna jag haft på många år, men det berättar jag mer om en annan dag). Hatten av för Bethesda och imorgon är det jag som ger mig ut på jakt efter ett eget exemplar.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (-) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 4 p (-)

Dag 318: Skyrimberoende

Ett beroende går att definiera på lite olika sätt. Traditionellt beskrivs det som ett fysiologiskt eller psykologiskt överdrivet behov av en drog. Med tiden ökar toleransen och man behöver mer av den givna substansen för att dämpa begäret. Idag är definitionen betydligt luddigare, vi kan tydligen vara beroende av allt möjligt som kakor, tv eller travhästar. Kan man då vara beroende av ett tvspel – definitivt utifrån den senare definitionen.

Jag skulle vilja klassa ett spelberoende (och då pratar jag inte om trötta människor som slänger bort sin månadslön på Jack Vegas-maskiner) som ett tillstånd då spelet inte bara konsumerar den tid man tillbringar tillsammans med det, hållandes i en handkontroll. Utan även den tid då spelet är flera kilometer bort, och man vet att just i detta ögonblick går det inte att spela. Men det hindrar en inte från att tänka på det och räkna timmarna tills man återigen kan uppta den mer direkta bekantskapen med spelet ifråga.

Få spel har den effekten på mig, även om jag överlag skulle se mig som en extremt stor konsument av spel. Men få spel slukar mig totalt. Får mig att tänka på hur mitt vardagsliv skulle påverkas om samma regler som gäller i spelet gäller även där. Skyrim är ett sådant spel. Jag försöker nu spela i korta pass för att det inte ska ta slut, om det nu kan göra det. Vill kanske inte öka min toleransnivå. Varje ledig stund diskuterar jag Skyrim med någon, läser om det på nätet, lyssnar på en podcast om det eller tittar på videoklipp. Bethesda har lyckats med att skapa något unikt, en värld som verkligen suger tag, där alla mekanismer, miljöer, karaktärer helt enkelt faller på plats. Det här är något speciellt, något som kanske dyker upp en gång per konsolgeneration.

Visst, alla i min omgivning kanske inte uppskattar det här beroendet men ska jag vara beroende av nått är jag glad att det är Skyrim. Just ja, Bethesda jobbar aktivt med en patch som ska fixa de mest kända problemen i spelet men det kommer ta ett tag innan den kommer. “We are continuing to work on an update for all platforms to address issues any bugs and [performance] issues we can. We will fix as much as we can for your platform. I don’t know if it will fix ‘your’ bug. Takes a while to test/fix/regress. Hang in there.” twittrade Bethesdas Pete Hines. För dig som vill mätta ditt Skyrimbehov men inte har tillgång att spela just nu kommer här ett litet making-of-klipp.

Dag 314-316: Veckans fynd – alla måste köpa

Den här veckan är fullproppad med nya spel. Assassin’s Creed, Saints Row – The Third, Need For Speed – The Run (om någon nu skulle vara intresserad av det, tror det är bäst för alla att inte vara intresserad av det), nygamla Halo och Super Mario 3D Land. Allt det här (utom såklart NFS) är intressant för min del om det inte vore för ett enkelt faktum, Skyrim släpptes förra veckan och det skulle vara en förolämpning mot det spelet att våga släppa in något annat i min konsols medialäsare.

Har du inte redan köpt Skyrim kan det bero på lite olika saker. Du kanske tror att det inte är något för dig och då kan du väl vänta på Kinect Disneyland Adventures som kommer på fredag, vad bryr jag mig? Det kan också bero på att du inte vet vad Skyrim är för något och då läser du antagligen inte den här texten eller så har du missat det på grund av din iver att få lägga vantarna på Kinect Disneyland Adventures. Det är ok, alla kan inte känna till allt som händer och jag kan förstå att ett virtuellt besök på Disneyland i kombination med lite minispel kan vara, minst sagt, förtrollande. Eller så beror det på att du inte listat ut var du kan hitta spelet till ett riktigt bra pris. Ni vet, lite finanskrisigt sådär.

Är du av sådan sort att du inte litar på utländska siter för din konsumtion. Ja då är du något fördomsfull och kanske behöver se över hur du vill förhålla dig till dina medmänniskor. Hur som helst så säljer Megastore.se Skyrim för 465 kronor vilket är ett riktigt bra pris för ett spel av den här kalibern. Timpriset är inte speciellt högt om vi säger så. Är du en öppen person som gillar andra kulturer och inte vill diskriminera mot någon går det även att ta en sväng över till Amazon.co.uk där det går för runt 400 kronor till Playstation 3 eller Xbox 360. Jag spelar det för fullt till Xbox 360 men tråkigt nog köpte jag den normala utgåvan. Nu funderar jag helt seriöst på att uppgradera till Collector’s Edition istället, vad är väl fjuttiga 1500 kronor för något såhär underbart.

Dag 315: Skyrim

Att få slita av plasten på ett spelfodral är en skön känsla. Speciellt när det är på ett spel man längtat efter väldigt länge. Jag har nu installerat Skyrim på min 360, upplevt ännu en day one patch och brett ut den stora, men märkligt illaluktande, kartan över provinsen på mitt vardagsrumsbord. Min trofasta kaffetermos är fylld till bredden och det är dags att ta tag i de svåra besluten. Det är dags att skapa min karaktär och förbereda mig mentalt på att tillbringa massvis av timmar med den. Ångestfyllt så det heter duga.

Problemet med mig är att jag i rollspelande sammanhang ofta väljer den fega vägen. En karaktär med stort svärd som jag lätt kan trycka upp i fiendens ansikte. Jag vill ofta välja en trollkarl eller trollkvinna men fegar alltid ur. Det är dags att förändra den biten nu. Nu jävlar ska det skickas besvärjelser och kokas bubblande drycker. Det finns tio raser att välja mellan och jag tänker inte spela som varken katt eller ödla, vilket lämnar åtta alternativ. Alternativen det står mellan just nu är High Elf, Dark Elf eller Breton. Alla tycks vara lagda åt det mer magiska hållet. Så om ni ursäktar mig ska jag hitta en wiki och läsa på lite. Varför köpte jag inte strategiguiden?

Ok, valet faller troligtvis på en High Elf, mest för att det låter trevligare än Dark Elf. Ett annat problem jag har är att jag inte vill framstå som specifikt ond. Tydligen ska Skyrim vara lite mer flexibelt i och med borttagandet av specifika klasser, så min Alv kommer säkerligen svinga ett stort svärd snart nog. Skit samma, nu är det dags att idka lite verklighetsflykt. Helgen kan äntligen börja. 111111.

Gamex 2011: Två heta treor en iskall handkontroll

Att testa spel på en mässa är sällan optimalt. Det är en massa ljud runt omkring, folk står och flåsar en i nacken – ivrigt väntades på sin tur och PR-folket vill vara säkra på att man testar just den grej som gör att spelet inte framstår som en karbonkopia av tidigare produkter. Inte optimalt. Något som dessutom kan göra upplevelsen snedvriden är om spelet man testar sker i kombination med, till exempel, en fruktansvärd handkontroll. Alla dessa faktorer påverkade min upplevelse av de två spelen jag snart ska berätta om, så låter jag lite bitter vet ni varför.

Två heta treor alltså – Ninja Gaiden 3 och Mass Effect 3. Måste påstå att den senare antagligen är den hetaste trean men Ninja Gaiden är fortfarande en serie som folk gillar även om det inte syntes på mässan. Det var ett av få spel som det i princip bara var att kliva fram och spela, utan att köa. Ninja Gaiden 3 är verkligen mer Ninja Gaiden. Av det lilla jag fick spela låg fokus på fiender som sprutade kulor och raketer, rakt in i helvetet med andra ord. Senare fick jag försöka smyga omkring för att undvika röda ljusstrålar som gjorde allt för att upptäcka mig. När PR-killen påminde mig för tredje gången om att jag måste smyga försiktigt log jag mot honom, ironiskt. Demot avslutades med en stor futuristisk boss som gjorde allt för att göra min Ninja Gaiden 3-debut extra frustrerande. Men frustrationspriset var det inte spelet som tog, utan den handkontroll jag styrde Ryu med. Här var det ingen bekant Dual Shock som gällde utan en tredjepartsvariant av märket Gioteck. Jag säger det rakt ut till alla, köp inte den här produkten. Den marknadsförs som en handkontroll för ren action – men borde istället marknadsföras som en hög av skit.


Fredrik spelar Ninja Gaiden 3 med en oönskad handkontroll

Över då till Mass Effect 3 som inte var i närheten lika frustrerande. I likhet med Ninja Gaiden var det inga chockerande nyheter. Ett cirka tio minuters demo med väldigt lite rollspelande och väldigt mycket tredjepersonskjutande och kontrollpunktsaktiverande. Med tanke på att just skjutande aldrig har varit Mass Effect-seriens styrka är det lustigt att det alltid tycks ligga i centrum för marknadsföringen. Men det fungerar antagligen. Mass Effect 3 kändes bekant och hade inte en stor ME3-skylt suttit ovanför skärmen hade jag trott det var DLC till tvåan jag spelade. Mer Mass Effect med andra ord, och det var precis det jag ville ha. Shepard var som vanligt i högform och Mordin Solus bidrog med sin torra, kalla och underhållande dialog. Nytt för mig var en ganska underhållande Melee-attack som gick att utföra med sitt Omni-Tool, nu i form av ett Omni-Blade. PR-killen upplyste mig om den möjligheten vid fler än ett tillfälle. Nästa år kan inte komma snart nog.

Gamex 2011: Vi har spelat Vita


En av de saker vi (läs Fredrik) mest såg fram emot var att få fingra på Playstation Vita. Vita är som bekant Sonys kommande bärbara enhet som ska släppas i Sverige den 22 februari nästa år. Frågan alla undrar över är såklart hur den kommer stå sig i dagens klimat av mobilt spelande. Och om det snarare är en konsol för de som gillar att spela hemma i horisontal position än en verklig bärbar maskin för resan.

Kön för att få testa Vita var inte speciellt dramatisk jämfört med mer självklara kort, så som till Diablo 3 eller Modern Warfare 3. Redan i kön framgick det att testsessionen skulle bli kort och att det inte handlade om någon djupgående utforskning utan cirka tre minuters Unchartrande. Visst, spelet ser helt fantastiskt bra ut för en bärbar konsol och det drar nytta av Vitans olika funktioner.

Huvudpersonen Nathan Drake gick att kontrollera på lite olika sätt. Det gick att spela på mer traditionellt vis med hjälp av de två pyttesmå analoga styrspakarna, eller så kunde man peka på skärmen för att få honom att hoppa till en specifik plattform eller för att klubba ner en fiende. Det märktes direkt att Fredrik som har spelat en massa PSP valde den traditionella metoden, medan Tompa som knappt rört en PSP valde de mer moderna kontrollfunktionerna.

Demot var som sagt snart över och lämnade mycket att önska, men så är det. Intrycken var dock positiva och Sony kanske är något på spåren med sin integration av tradition och nytänk. Vitan kändes överlag rätt modern och lyxig men påminde samtidigt om PSP. För den som har spelat mycket PSP kommer omställningen inte vara speciellt svår. Den funkade bra helt enkelt och vi ser fram emot att få testa fler spel, kanske då sådana som inte gör sig bättre på en stationär konsol, som Uncharted.

Gamex 2011: Tvspelsdagboken älskar Mario


Nintendo var på plats i Kistamässan och hade utan tvekan den mest gästvänliga och färgglada montern. Fokus låg på tre uppenbara spel: Skyward Sword, Super Mario 3D Land och Mario Kart 7. Vi valde direkt att prioritera Mario eftersom våra 3DS bara samlar damm just nu och är i starkt behov av upprättelse. Efter några minuters köande och ytterligare några minuters spelande är vi beredda att ta fram dammtrasorna.

Att spela i 3D är inte helt klockrent. För många skapar det illamående, för andra huvudvärk. Sen är det såklart positivt om den tredje dimensionen tillför något till spelupplevelsen, vilket har saknats i de flesta titlarna till plattformen. Vi skulle säga för mycket om vi påstod att Mario-spelen förändrar detta, men faktum är att 3D-effekterna fungerar riktigt bra i båda. Än kan vi inte avskriva 3D i 3DS som en billig gimmick.

Super Mario 3D Land kändes som en kombination av flera andra Mario-spel. Lite klassisk Super Mario, lite Mario 64 och lite Galaxy. Till en början testade vi utan 3D effekter och då var det lite svårt att bedöma hur man skulle ta sig vidare till nästa plattform men med 3D-effekterna på var det mer logiskt. Annars var det som Mario ska vara, plattformande, eldskjutande och till vår stora glädje även svanspiskande. Det är svårt att efter så kort tid göra en ordentlig bedömning av spelet men den som gillar Mario i någon plattform lär inte bli besviken.

Ok, man kan hävda att Mario Kart har sett ungefär likadant ut sedan spelets debut till Super Nintendo 1992. Många skulle nog också hävda att det var seriens höjdpunkt. Men vi gillar Mario Kart till DS skarpt och längtar efter att åter igen få karta runt i bärbar form. Redan efter ungefär fem minuters spelande hade vi båda ett fånigt leende på läpparna. Mario Kart 7 kommer bli asbra och det kommer se bra ut i 3D. Glidflygning och undervattens-körning kan ses som billiga nyheter men om man vill vara en bättre människa, ser man det som fantastiska nyheter.

Gamex 2011: Mässan i bilder


Gamex 2011 har dragit igång i Kista utanför vår huvudstad. Tompa och Fredrik var naturligtvis på plats första dagen, med kamera och begränsad talang för fotograferande. Här kommer de första intrycken i bild- och ordform.


Även om det säkert kommer bli trängre under helgen så var det många människor på plats i Kistamässan. Spontant känns mässan som en stor arkadhall med några kommande spel men kanske flest spel som redan finns tillgängliga i butik. Ett bra tips är att ta med handsprit annars ligger nog kräksjukan nära till… hands.


Enorm kö nummer ett har vi valt att kalla den här bilden. Modern Warfare tre var utan tvekan det spel som tycktes dra flest besökare. Då ska vi inte glömma bort att spelet snart släpps. Individerna som stod i kön levde väl upp till stereotypen om den genomsnittlige Call of Duty-spelaren.


Den här bilden har vi istället valt att kalla enorm kö nummer två. Med tanke på att det senaste Diablo-spelet släpptes för 11 år sedan är det imponerande att se vilket enormt starkt varumärke det fortfarande är. Vissa av personerna i kön kan ju knappt varit mobila när tvåan släpptes. Det går tydligen bra för dom där Blizzard.


Om mässan å ena sidan är en stor arkadhall så är det även ett mecka för villiga konsumenter. Flera av landets spelförsäljare var på plats så ingen behöver gå hem utan ett nytt gosedjur, Yoshi-tofflor eller valfri actionfigur.


Ah, nostalgi. Tompa sniffade snabbt upp en gammal favorit i form av FIFA International Soccer till Megadrive. Mannen på bilden konstaterar nöjt att han varit med från start i den spelserie han fortfarande lägger för mycket tid på. Fredrik letade istället efter roliga Dreamcast-spel och var nära att köpa ett Super Nintendo. Mässan är ju inte över än.


För den som inte har oändligt med pengar att lägga på sin favorithobby fanns det möjligheter att testa spel på lite mer unika sätt. Forza 4 på tre stora skärmar var en sådan. Lyckligtvis är Webhallen på mässan, där de riggat upp en hel butik, och kanske har de sina ödmjuka Forza-paket till försäljning.


Som avslutning i den här bildserien valde vi Saints Row 3 som hade en väldigt speciell monter. Den påminde lite om den där avdelningen i videobutiken som man inte gärna går in i. Vilket också ledde till att vi inte vågade köa för provspelning. Som tur är finns demot även på Marketplace där ingen ser vad du laddar ner.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »