Retro, nytt och allt däremellan.

Författare: Pelle (Sida 5 av 9)

Fotbollsspelare med rötterna i PlayStation-familjen blandat med Pokémon. Kan inte motstå samlarutgåvor och har platinum-troféer på fem God of War-spel. Sedan hösten 2013 skriver han om nyheter, heta släpp, floppar och personliga tankar på Tvspelsdagboken.

Dag 1224: E3, Pokémon, mera Pokémon och Mario

Den här gången känner jag att jag har anledning att försvara mig. Det är inte bara det att jag har någon form av ovillkorlig kärlek till Nintendo, att jag spelat Pokémon Y varje dag senaste veckan, att jag äntligen satt tänderna i Super Mario 3D World och spenderar den stora majoriteten av min speltid på Nintendo-enheter… det är onekligen nyhetstorka på övriga fronter. Häromdagen kom ny info om Sunset Overdrive, och Evolution Studios verkar äntligen få ordning på Driveclub, men det är inget som får mig överdrivet exalterad. Med en knapp månad kvar till E3 har vi gått in i lugnet före stormen, där presskonferenser förbereds och information hålls hemlig.. ja, hos de som faktiskt ska ha en presskonferens.

Som förra året slopar Nintendo konferensandet, och kör istället en speciell E3-direct. I veckan annonserades även två nya Pokémon-spel till 3DS  Alpha Sapphire och Omega Ruby. Likt Fire Red/Leaf Green och Soul Silver/Heart Gold före dem är Alpha och Omega omarbetningar av Pokémon Ruby och Sapphire, tidigare släppt till Game Boy Advance. Mycket mer än så har inte sagts ännu, men rimliga antaganden är att de kommer tillhöra generation VI – samma som X & Y och att de även kommer dela och även bygga vidare på den online-funktionalitet som de senaste titlarna introducerade. Själv spelade jag aldrig Ruby & Sapphire. Dock har jag hört mycket gott om dem, och med tanke på att jag i skrivande stund simultant plöjer ligan för femte gången känns mer Pokémon knappast fel. Om inte annat kommer jag skaffa Alpha/Omega bara för att lättare kunna uppnå drömmen om att fånga alla på X/Y, vilket är skrämmande. Pokémon Alpha Sapphire och Omega Ruby släpps i November.

3D World var det också, ja. Jag stämmer mer och mer in i Frexxis hyllningar nu när jag faktiskt spelat mer av spelet… även om det fortfarande inte är i samma nivå som Galaxy… vilket det heller inte var tänkt att vara. Med all Nintendo-yra som råder i mitt huvud är det heller inte långt till drömmarna om nytt Metroid… och Zelda. Samtidigt hopppas jag att EA, Ubisoft, Sony och Microsoft ger mig nya drömmar när Electronic Entertainment Expo slår upp dörrarna den 9:e juni i Los Angeles. Time will tell.

Dag 1212: Låt oss prata om Sony PlayStation

Å ena sidan: PS4 säljer som smör, försvann länge från lagerhyllorna fortare än Ryu hann säga hadouken och oberoende utvecklare hissar konsolen till skyarna.

Å andra sidan: Vad händer hos Naughty Dog? Vad är problemet hos Sony Santa Monica? Hur ska man leda SCEA efter att publikfavoriten Jack Tretton avgått? Var är alla exklusiva stortitlar vi drömt om?

Man kan enkelt konstatera att det går bra för Sony PlayStation, framförallt för deras nyaste familjemedlem PlayStation 4. Vita… tja, inte lika bra, men en gissning är att PS4 smakar mer än vad Vita kostar för Sony i nuläget. Men framtiden ser oroväckande ut. Kanske inte för aktieägarna – 7 miljoner PS4-ägare kommer bli fler, och de kommer köpa sina FIFA och CoD och Battlefield och Assassin’s Creed – men för oss som drömmer om nya möjligheter, världar att utforska, karaktärer att lära känna och system att exploatera. Sonys egna studios har haft stora problem under våren, och vändningen har inte kommit än. Om en dryg månad är det E3 igen och Sony behöver stilla vår oro och får oss att längta. Jag har en magkänsla att just E3 kommer innebära något speciellt för Sony i form av succé eller katastrof. Amen, såhär ungefär.

Succé: Man visar upp Uncharted 4 i öppen värld med fritt skattsökande parallellt med en intressant plot.

KatastrofUncharted 4 är mer Uncharted med bättre grafik, gameplay har inte utvecklats. Bara trailer, ingen live-demo.

Succe: The Order 1886 och Driveclub spelas live på scénen, har utvecklats sedan tidigare visningar och får releasedatum.

Katastrof: The Order 1886 får enbart en trailer och Driveclub utelämnas.

Succe: Originella titlar från Media Molecule och Sony Santa Monica debuterar och känns helt nya och fräscha.

Katastrof: Media Molecule och Santa Monica uteblir.

Succe: Man fortsätter visa Final Fantasy XV och Kingdom Hearts III. XV får releasedatum för 2014 och KHIII för Q1-Q2 2015.

Katastrof: Square är inte på Sonys scén.

Succe: Deep Down är skithäftigt.

Katastrof: Deep Down är megalamt.

Dundersuccé: The Last Guardian återintroduceras till PS4. Det är precis så magiskt vi alla drömt om.

…men förmodligen: så kommer aldrig den drömmen bli sann. Och den tanken sårar mig djupt.

Dag 1202: Civilisationer och rymdstrategi

Dagens dagbok berör nyligen annonserade Civilization: Beyond Earth. Om du inte sett trailern tidigare, titta nedan. Om du sett trailern tidigare vet du att du vill se den igen.

Civilization har en märklig plats i mitt spelhjärta. Jag äger ingen av föregångarna till Civ V, och inte heller femman har jag spelat särskilt mycket. Jag har försökt ensam, men tog vatten över huvudet som sedan rann ut i sanden. Jag har försökt med en polare, men sparningen försvann. Jag har aldrig riktigt lärt mig spelet och är fantastiskt usel på det. Ändå tror jag att jag tycker väldigt mycket om det, och mer, jag tror att jag tycker att det är väldigt bra. Jag älskar tanken på att kunna erövra världen, se sitt rike expandera och göra tekniska framsteg. När jag hör om ett nytt Civilization drömmer jag om att förlora timmar efter timmar, sittandes ensam någonstans i mörker och kontrollera både världshav och landmassor. Förnuftet säger dock att det inte kommer bli så.

Samma sak gäller med strategispel i rymden. Jag äger både Sins of a Solar Empire och Endless Space, men har bara spelat det första och det väldigt, väldigt lite. Om jag haft det tungt med Civilization är det ingenting mot vad jag haft med SoaSER (Rebellion), där inlärningskurvan var på tok för brant i förhållande till hur pedagogiskt spelet var designat. Jag älskar rymden – kallt och öde, men vackert och ändligt – och att kontrollera planeter, etablera handelsvägar och föra rymdkrig är en dröm jag tyvärr aldrig lyckats uppfylla.

Civilization: Beyond Earth ser ut att vara dessa två spelspöken kombinerade, vilket får mig lika förväntansfull som förskräckt. Att jag kommer skaffa spelet finns egentligen inga tvivel om, men kommer jag att spela det? Kommer jag att bemästra det? Det är frågor jag helst inte vill tänka på, för enligt historien är svaren givna. Och de är inte bra.

Dag 1194: All-out Smash och The Last of Us PS4

Ja, jag pratar kanske mer om Nintendo än vad de förtjänar. Men Super Smash Brothers förtjänar utrymme, det tyckte inte minst Nintendo själva då de dedikerade en hel Nintendo Direct åt nästa (s)mash-up av Nintendo-figurer, som vanligt med några gäster. Om ni inte har sett detta och har det minsta intresse av TV-spel bör ni titta nedan till att börja med.

Här är ett erkännande på sin plats – jag trodde inte att vi skulle se Smash Bros på ett bra tag, särskilt inte till 3DS. Jag hade helt fel då vi kommer kunna slåss till tummarna blöder redan i sommar, men då bara på bärbara enheter. Wii U-versionen får vi först i vinter, vilket känns rimligt nu när vi vet hur stora skillnaderna faktiskt är mellan varianterna. Personligen ser jag fram emot båda, där 3DS-en ger möjlighet till att memorera attacker och träna upp reaktionerna under sommardagarna innan det är dags att spöa polarna i soffan och vintermörkret. Eller nåt.

Sony har annonserat en PS4-version av The Last of Us. Benämt ”The Last of Us Remastered” ska 8th gen-utgåvan innehålla både de flerspelartillägg som släppts samt story-expansionen Left Behind, utöver de självklara tekniska förbättringarna. Nyutgåvan fick även en totalt intetsägande trailer. The Last of Us Remastered har även det ett löst sommarfönster, och jag måste nog erkänna att jag kommer skaffa denna också. Den dag jag spelar om The Last of Us – vilket jag kommer göra inom ett halvår – kommer jag inte kunna leva med att inte spela den vackraste versionen av det.

Här hemma har jag äntligen kunnat lägga Diablo III åt sidan, och är istället inne i ett Final Fantasy-mode där FF X HD, FF XIV ARR och Bravely Default är vad som spelas mest. Detta förstås inför FF XV, som jag kommer skriva om när jag får anledning. Morsning!

Dag 1187: Mario Kart 8

Det verkar ha varit ett stort pressevent för Mario Kart 8, för internets alla spelsajter har massa ”exklusiva” videos, hmm… Spelet ser i alla fall ut precis så som man vill att nästa Mario Kart ska se ut – snabbt, snyggt, lagom kaotiskt och fruktansvärt roligt. Av någon anledning känns även 30:e maj som ett perfekt releasedatum för Mario Kart 8. Är inte MK någonstans ett sommarspel? Altandörren öppen, några vänner över, svensk siesta vilket är sen eftermiddag efter bad innan grillning? Det känns så just nu i alla fall, kanske för att jag både längtar till sommaren och till Mario Kart 8. Mest material finns hos IGN.

Efter att jag klarade ut Skyward Sword blev det Donkey Kong: Country Returns och Metroid Prime 3 för min Wii U. Jag började även på Wind Waker HD, där jag klarat ut originalversionen en gång, men alla dessa har legat på hyllan sedan… ja, ni vet. Idag fick jag den första uttråkade känslan, men den försvann när jag bytte karaktär. Jag hoppas dock att jag snart kan ta en paus med det eviga lootandet ett tag, det finns en hel del annat som kallar.

Releasefredag: Professor Layton vs. Ace Attorney

Efter sitt glödheta 2013 har det efter nyår varit svalare kring Nintendo 3DS. Yoshis nya äventyr levererade inte, och med Super Smash brothers fortfarande en bra bit bort ser det tort ut för 3DS. Professor Layton vs. Ace Attorney gör ett försök att fylla det tomrumet, och är precis vad det låter som – en crossover med vår favoritdetektiv och Phoenix Wright med sitt karaktäristiska ”OBJECTION!”. Lyckligtvis verkar det inte som att det finnas många anledningar för 3DS-ägare att invända mot denna drömkombo.

Kritiker menar, som väntat, att Layton vs. Ace är väldigt charmigt. Huvudkaraktärerna från diverse serier kommer verkligen till sin rätt med stark och humoristisk dialog och en perfekt blandning mellan dialekter. Det är ett vackert och lustfyllt drama, med detaljerade animationer och övertygande röstskådespel. Många menar dock att miljön, som efter introduktionens London byts till en magisk värld, arbetar emot spelet. Med så pass gedigna och väletablerade serier skulle det finnas högvis med intressanta platser och personer att återbesöka, men avsaknaden av dessa är det enda som kommer göra fans besvikna. I skrivande stund snittar Professor Layton vs. Ace Attorney på 8/10, och med 20 timmars speltid och all dramakomedi som gjort Layton och Wright så populära genom åren finns här inte mycket att klaga på… förutom om man fortfarande är helt fast i Diablo III: Reaper of Souls.

 

Superfredag: inFAMOUS: Second Son

inFAMOUS och inFAMOUS 2 har en lite märklig ställning i PlayStation-familjen. För fans har de en given plats på Sonys finaste hylla, men utåt sett har inFAMOUS aldrig gjort något större intryck. Det har varit en superhjälteserie för de som redan har ett PS3 och som känner till Sucker Punch. Allt det förändras med inFAMOUS: Second Son, som nu marknadsförs som den stora anledningen att köpa ett PlayStation 4. Men är det det?

Second Son tar många steg iväg från inFAMOUS serie-inspirerade bakgrund, med cutscenes och mer utvecklade karaktärer. Detta tycks omtyckt av många kritiker, som även hyllar spelets grafiska kvalitet och detaljerade miljö, Seattle. Om gameplay hörs många olika röster, där vissa är väldigt nöjda medan andra tycker att man inte tagit nästa steg på den fronten. Det råder däremot ett unisont missnöje med karmasystemet, som är precis lika blått och rött som tidigare. Detta går i klinsch med den mer realistiska stil som Second Son har jämfört med sina föregångare, och får de annars välarbetade karaktärerna att göra omotiverade handlingar. Det är även lönlöst att försöka spela något grått mellanting, då spelets progressionssystem straffar spelaren för det det är hjälte eller bad guy som gäller, där den senare sällan passar väl in berättarkontexten.

I slutändan blir Second Son en motiverad systemsäljare för de som söker nya grafiska nivåer och som gillar öppna action-äventyr. Spelmekanikerna smyger sig sakta närmare next-gen, men berättandet är kvar i förra generationen. Men även om inte Second Son är anledning nog att uppgradera till PS4 så är PS4 en utmärkt anledning att införskaffa Second Son. Snittbetyget ligger på 8/10.

Superfredag: Final Fantasy X/X-2 HD

En till HD-utgåva av något gammalt PS2-spel? Ja. FFX ses ofta som ett av de allra bästa Final Fantasy-spelen, och är det enda i någorlunda modern tid som kan mäta sig med klassikerna VI och VII. Uppföljaren fick ett mycket gott mottagande, men har inte riktigt samma status hos FF-fanatiker. Fortsätt läsa

Superfredag: Metal Gear Solid: Ground Zeroes

MGS V: Ground Zeroes är uppföljaren till MGS: Peace Walker, PSP-spelet från 2010, och prologen till MGS V: The Phantom Pain, som ser ut att släppas nästa år. Medan The Phantom Pain är enbart till PS4 och XB1 finns Ground Zeroes även till förra generationens konsoler. Poängen är givetvis att få folk sugna på att uppgradera och få hela upplevelsen.

Här på tvspelsdagboken hänvisar vi ofta till metacritic, så låt mig slänga ut en genomsnittlig siffra i luften: 76. Med det ur vägen, låt oss klargöra vad som ligger bakom betyget. På förhand upprörde sig många över längden på det huvuduppdrag som Ground Zeroes presenterar, och det är även det som i huvudsak drar ned betyget. Slutet, som jag inte spoilat för mig, ska ta den mörkare tonen ett steg för långt och medan dialogen blivit betydligt mindre ostfylld finns fortfarande någon rad här och där som hör hemma i den skarpaste definitionen hittills av MGS-serien  en japansk version 70-talets Bond-filmer.

I övrigt hyllas allt från rörelsefrihet till skjutmekaniker till miljö till ljuseffekter till tempo och tillbaka igen. Huvuduppdraget tar ett par timmar, men spelets öppna natur ger närmare 6-8 timmar innan allt är avklarat en gång. Vad man som spelkonsument bör fundera på är om det är värt att betala ett överpris för ett smakprov av vad allt att döma kommer bli ett av tidernas häftigaste spel. För mig är det inte ens en fråga.

Dag 1173: Diablo 3.2, Reaper of Souls och superfredag

Jag har knappast följt Diablo III noggrant under det senaste året. Jag visste att det kommer expansion som jag ska köpa, att de tar bort Auction House och på något vänster ändrar loot-systemet, annars hade jag ingen koll. Så i måndags loggade jag in (PC, ska sägas) med en polare för att fortsätta den genomspelning vi börjat en tid tillbaka, och märkte snabbt att saker förändrats. Mina skills hade rumsterats om en aning och nya hade lagts till. Mina items hade plötsligt inget värde, men in en kvart var all utrustning utbytt i alla fall. Loot vi fick av att döda monster kom mer sällan men var betydligt mer användbar – borta var den uppsjö av grå items vars värde gick att räkna på en hand. Framför allt kunde vi nu ändra svårighetsgrad utan att först gäspa sig igenom normal. Efter patch 2.0.1 har Diablo III förändrats så lite men så mycket. Jag var fast i spelet när det kom ut, men snart försvann det från näthinnan och efter det har jag knappt rört det. Jag har lyckligtvis inte räknat mina timmar, men jag har på mindre än tre dygn levlat en Wizard från 24 till 60 + 3 paragon-nivåer, samt en Witch Doctor upp till lvl 23. Och jag har tentainlämning imorgon.

Expansionen till Diablo III, Reaper of Souls, släpps den 25:e, om fem dagar alltså. Där introduceras en ny klass – Crusader – tio extra nivåer och givetvis en till akt att spela igenom. Dessutom tillkommer några spellägen som låter häftiga men som jag inte riktigt förstått mig på ännu, och en Mystic Artisan som kommer låta spelarna rulla om egenskaper på något vänster. Jag börjar bli riktigt varm i fingrarna (kom till och med på mig själv att titta på klipp som detta), och jag vågar inte tänka på hur många timmar som kommer rinna iväg under helgen och måndag. Men innan dess kommer en fredag, och vilken fredag sedan.

Imorgon har vi inte ett, inte två, utan tre spelsläpp att se fram emot. Och då inte spelsläpp att bara veta om, utan spelsläpp att närvara på. Först och främst, vad som för bara en vecka sedan såg ut att komma redan idag, Metal Gear Solid: Ground Zeroes. Sedan, inFAMOUS: Second Son. Sist men inte minst, en titel som många glömt bort, Final Fantasy X/X-2 HD. Under morgondagen kommer vi självklart ge våra tankar om dessa under varsin releasefredag, eller superfredag. Under tiden, lite mera loot.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »