Sida 34 av 111

Då till nu: Shoot ’em Ups

21 april, 2014 / Fredrik

Under senare år har jag mer och mer dragits mot en viss genre, så kallade Shoot ’em Ups. Egentligen är benämningen ganska bred och innefattar en rad olika undergenres, men det jag främst syftar på är skrollande rymdskjutare – horisontella eller vertikala. Tja, egentligen behöver de inte utspela sig i rymden, så länge det är en flygande farkost vars mål är att skjuta ner föremål som rör sig på skärmen. Fast då menar jag inte… se, det är en svår genre att definiera. Låt mig istället göra en tillbakablick och komma med några exempel. Det här kommer bli den första delen i en artikelserie vars syfte är att lyfta fram historiken, ikonerna och lite mer udda guldkorn i en viss spelgenre, samt att se hur genren mår idag. Då till nu.

Shoot ém ups är ett fundament i spelbranschen. 1962 utvecklades Spacewar på MIT, ett spel som av många ses som den största inspirationskällan till genren och kanske även till spelmediet i sig. Men vi gör snabbt ett hopp fram till 1978 och släppet av den mest ikoniska shootern av dem alla – Space Invaders. Publicerat av Taito och utvecklat av Tomohiro Nishikado. Det som gjorde Space Invaders unikt var raderna av fiender som i allt snabbare takt rörde sig ner mot spelaren vars framgång vilade i dennes pricksäkerhet och förmåga att utnyttja de förstörbara skydd som fanns långt ner på skärmen. Spelet introducerade dessutom ”x antal liv” som ett nytt koncept. Space Invaders blev en massiv succé.

Efter Space Invaders började saker och ting röra på sig och shooter-genren fick en rad legendariska tillskott. Namco släppete Galaxian med dess självmordsattackerande utomjordingar, Midway gav oss evakueringsuppdraget Defender och Atari gav ut tubskjutaren Tempest. Men det är fortfarande inte skrollande shooters vi pratar om – den biten skulle Xevious ta hand om. Även om många anser att det inte var Xevious som startade undergenren i fråga tänker jag sticka ut hakan och påstå att det gjorde just det. Det var inte det första men det var det viktigaste. Xevious släpptes 1982 i arkadhallarna men för många av oss är det mer känt som den halvroliga shootern till Nintendo Entertainment System. Xevious har inte direkt åldrats med värdighet men om jag hade fått spela det som sexåring på en arkadmaskin hade min lilla hjärna imploderat av lycka.

Marknaden för sidoskrollande shooters skulle nu ta fart på allvar med titlar som Gradius från Konami, Fantasy Zone från Sega och senare Irems R-Type. Gradius svårighetsgrad driver mig fortfarande till vansinne, Fantasy Zones gulliga design gör mig varm inombords och R-Type är än idag ett av mina absoluta favoritspel. Tre lysande spel som alla satte sina spår i spelhistorien. Vi är nu inne på slutet av åttiotalet och här skulle genren ta något av en vändning. För med spel som Darius, Truxton, Gaiares och Raiden skulle rymdskjutandet nå nya nivåer, men framförallt bli en mer nischad historia.

Väldigt många har hört talas om Space Invaders, nämner man R-Type bland folk som är någorlunda spelintresserade nickar många igenkännande, men även bland spelentusiaster är det inte alla som känner igen titlar som Gaiares och Raiden. Mig själv inkluderad. Jag har alltid gillar rymdskjutare men nöjde mig med att spela titlar som jag sprang på, och ofta uppföljare i de serier jag redan kände till. Men till slut började jag leta upp spelen jag hade förbisett eller helt missat och då öppnade sig en helt galen värld av frustration, kuriosa och ren spelglädje.

I slutet av åttiotalet och i början på nittiotalet skulle marknaden bokstavligen översvämmas med rymdskjutare. På gott och ont. Kvalitén på spelen skiftade ordentligt med en stor hög väldigt mediokra titlar, en hel del bottennapp men också några av de bästa spelen genren har att erbjuda. Oavsett vilken hårdvara du föredrog mellan 1988-1995 finns möjligheten att du sprungit på en hel del av spelen jag nu kommer att nämna. För att reda lite i den här röran tänker jag lista några titlar som av olika anledningar bör uppmärksammas.

Truxton (1988) utvecklades av Toaplan som även låg bakom en rad andra intressanta titlar i genren. Truxton är kanske inte bäst i klassen men ett bra exempel på hur shooters under den här eran kunde se ut. Dessutom skulle folk från Toaplan senare forma Cave, en studio som utvecklade genren vidare under nittiotalet. Truxton finns både till Sega Mega Drive och till PC Engine.

Gunhed (1989) eller Blazing Lazers är kanske en av de bästa titlarna till PC Engine (TurboGrafx-16). PC Engine är en konsol som fick agera värd för massor av intressanta Shoot ’em Ups och en konsol som alla fans av genren behöver titta närmare på.

M.u.s.h.a. (1990) från Compile är ett av de mer dyrbara spelen i den här genren. Jag har fortfarande inte lyckats hitta ett exemplar som inte skulle gräva ett allt för djupt hål i min privatekonomi. För många är det även Mega Drivens absolut bästa shooters.

Thunder Force IV (1992) är en av mina favoriter till Sega Mega Drive och inte i närheten lika kostsamt som ovanstående. Det ser fantastiskt ut, låter enormt bra och spelar som en dröm. Thunder Force-serien utvecklades av TecnoSoft som väl egentligen är mest kända för just den här serien.

Macross Scrambled Valkyrie (1993) får bli mitt enda exempel på ett Shoot ’em Up till Super Nintendo, eller snarare till Super Famicom. För precis som med så många andra shooters släpptes spelet enbart i Japan där genren var mer levande än i väst. Valkyrie är en lysande shooter och ett lika lysande exempel på varför fans av genren bör se till att skaffa sig möjligheten att kunna spela japanska spel.

Under mitten av nittiotalet myntades ett nytt begrepp och med det blev genren om möjligt ännu svårare att närma sig. Med DonPachi (utvecklat av Cave) från 1995 som subgenrens affischnamn började man tala om ”bullet hell shooters” som tydligt beskriver vad det hela handlar om. Många fiender och många kulor. I denna våg skulle även det mytomspunna och japanexklusiva Radiant Silvergun göra entré men i min bok är det den indirekta uppföljaren Ikaruga som ligger mig varmast om hjärtat. Ikaruga såg fantastiskt ut, hade ett intressant spelupplägg och tog livet av dig vid minsta misstag. Jag har än idag aldrig klarat spelet, men det säger nog mer om mig än den faktiska svårighetsgraden.

Hur mår då Shoot ’em Up-genren idag? Från att ha varit en kommersiell framgångssaga vandrade genren mer och mer mot det obskyra. Man kan anta att den fick ta ett steg åt sidan och göra rum för alla First Person Shooters som klev in och tog över marknaden. Men frågan är om genren inte har börjat få ett nytt liv idag på grund av alla mindre oberoende utvecklare. Till Xbox 360 pratade väldigt många väldigt varmt om Geometry Wars (ja vet, inte skrollande) och Super Stardust HD lade vägen för Resogun som (i brist på annat) blev lite av ett fenomen i samband med släppet av Playstation 4. Jag lämnar er med den här trailern från Galak-Z som förhoppningsvis hittar en publik med sin kombination av rymdskjutande och utforskande. Det ska nog gå att skaka liv i rymdskjutarna igen.

Dag 1202: Civilisationer och rymdstrategi

18 april, 2014 / Pelle

Dagens dagbok berör nyligen annonserade Civilization: Beyond Earth. Om du inte sett trailern tidigare, titta nedan. Om du sett trailern tidigare vet du att du vill se den igen.

Civilization har en märklig plats i mitt spelhjärta. Jag äger ingen av föregångarna till Civ V, och inte heller femman har jag spelat särskilt mycket. Jag har försökt ensam, men tog vatten över huvudet som sedan rann ut i sanden. Jag har försökt med en polare, men sparningen försvann. Jag har aldrig riktigt lärt mig spelet och är fantastiskt usel på det. Ändå tror jag att jag tycker väldigt mycket om det, och mer, jag tror att jag tycker att det är väldigt bra. Jag älskar tanken på att kunna erövra världen, se sitt rike expandera och göra tekniska framsteg. När jag hör om ett nytt Civilization drömmer jag om att förlora timmar efter timmar, sittandes ensam någonstans i mörker och kontrollera både världshav och landmassor. Förnuftet säger dock att det inte kommer bli så.

Samma sak gäller med strategispel i rymden. Jag äger både Sins of a Solar Empire och Endless Space, men har bara spelat det första och det väldigt, väldigt lite. Om jag haft det tungt med Civilization är det ingenting mot vad jag haft med SoaSER (Rebellion), där inlärningskurvan var på tok för brant i förhållande till hur pedagogiskt spelet var designat. Jag älskar rymden – kallt och öde, men vackert och ändligt – och att kontrollera planeter, etablera handelsvägar och föra rymdkrig är en dröm jag tyvärr aldrig lyckats uppfylla.

Civilization: Beyond Earth ser ut att vara dessa två spelspöken kombinerade, vilket får mig lika förväntansfull som förskräckt. Att jag kommer skaffa spelet finns egentligen inga tvivel om, men kommer jag att spela det? Kommer jag att bemästra det? Det är frågor jag helst inte vill tänka på, för enligt historien är svaren givna. Och de är inte bra.

Dag 1199: Freespace-minnen & Strike Suit Zero

15 april, 2014 / Daniel

För cirka en vecka sedan släpptes rymdskjutaren Strike Suit Zero: Director’s Cut – en ny version av spelet för Playstation 4 och Xbox One. Jag är ett gammalt fan av rymdspel, men det är en genre som inte direkt frodats på konsolsidan de senaste fem åren. Därför blev jag extra glad när en ny potentiellt underhållande titel skulle släppas till min speltörstande PS4. Jag återkommer till vad mina tankar är om Strike Suit lite längre ner.

Ett av de tidigare spelminnena från 90-talet är Descent, men riktigt tagen av rymdgenren blev jag först när Conflict: FreeSpace – The Great War släpptes 1998. Där snackar vi rymdspel med kvalitet, jäklar vad bra det var.

Conflict: FreeSpace – The Great War

Året därpå släpptes Freespace 2, även det ett sant rymdspelsmästerverk. Det som är extra intressant med just Freespace-serien är att den levt ett helt eget liv – ett decennium efter att del två släpptes 1999. Det har gjorts allt ifrån enstaka uppdrag till stora modprojekt med teman på Battlestar Galactica, Babylon 5, Wing Commander, Star Trek och Star Wars. Som det inte vore nog så har man dessutom uppdaterat spelets grafik ett antal gånger genom åren sedan källkoden släpptes fri 2002. Oerhört imponerande och jag inser att jag faktiskt missat en del riktigt häftiga tillägg.

Freespace 2

Storheten i Freespace, eller framför allt Freespace 2 var komplexiteten i spelmekaniken och världen som skapats. En mängd olika typer av skepp när det kom till både storlek och funktion skapade en trovärdighet och flera intressanta uppdrag. Det fanns också utrymme för lite finess eftersom man exempelvis kunde slå ut motorerna eller vapensystemet på fiendeskeppen. Jag kanske minns serien med viss nostalgi när jag säger att det är de två bästa rymdspelen genom tiderna, men efter lite efterforskning på Internet verkar det som att många håller med mig.

Strike Suit Zero då? Nej det är inte i närheten av vad jag upplevde med Freespace 1 & 2 om jag ska bedöma det efter de tre första uppdragen. Det känns betydligt mer ytligt och arkadigt på något sätt, men är värt att kika närmare på om man verkligen gillar genren. För min del chansade jag lite (ca 126 SEK med PS+) och kände att jag gärna är med och bidrar till att genren får lite hjälp på traven. Snälla, kan inte någon bara göra Freespace 3 tack. Tills dess så håller jag ögonen på Kickstarterprojektet Star Citizen och hoppas att det inte krävs en dator från NASA när det väl släpps.

Retrotestat: Super Mario Bros. 2 (NES)

14 april, 2014 / Fredrik

Nu kanske namnet förvirrar några. Super Mario USA? Vad är det? Vi kör en kort ”historielektion”. Super Mario Bros. fick en uppföljare i Japan 1986 som logiskt nog gick under namnet Super Mario Bros. 2. Problemet var att man i väst ansåg spelet för snarlikt ettan (det är en vanligt förekommande förklaring i varje fall) vilket resulterade i att Super Mario Bros. 2 i Japan och Super Mario Bros. 2 i väst inte är samma spel. Fortsätt läsa

Dag 1194: All-out Smash och The Last of Us PS4

10 april, 2014 / Pelle

Ja, jag pratar kanske mer om Nintendo än vad de förtjänar. Men Super Smash Brothers förtjänar utrymme, det tyckte inte minst Nintendo själva då de dedikerade en hel Nintendo Direct åt nästa (s)mash-up av Nintendo-figurer, som vanligt med några gäster. Om ni inte har sett detta och har det minsta intresse av TV-spel bör ni titta nedan till att börja med.

Här är ett erkännande på sin plats – jag trodde inte att vi skulle se Smash Bros på ett bra tag, särskilt inte till 3DS. Jag hade helt fel då vi kommer kunna slåss till tummarna blöder redan i sommar, men då bara på bärbara enheter. Wii U-versionen får vi först i vinter, vilket känns rimligt nu när vi vet hur stora skillnaderna faktiskt är mellan varianterna. Personligen ser jag fram emot båda, där 3DS-en ger möjlighet till att memorera attacker och träna upp reaktionerna under sommardagarna innan det är dags att spöa polarna i soffan och vintermörkret. Eller nåt.

Sony har annonserat en PS4-version av The Last of Us. Benämt ”The Last of Us Remastered” ska 8th gen-utgåvan innehålla både de flerspelartillägg som släppts samt story-expansionen Left Behind, utöver de självklara tekniska förbättringarna. Nyutgåvan fick även en totalt intetsägande trailer. The Last of Us Remastered har även det ett löst sommarfönster, och jag måste nog erkänna att jag kommer skaffa denna också. Den dag jag spelar om The Last of Us – vilket jag kommer göra inom ett halvår – kommer jag inte kunna leva med att inte spela den vackraste versionen av det.

Här hemma har jag äntligen kunnat lägga Diablo III åt sidan, och är istället inne i ett Final Fantasy-mode där FF X HD, FF XIV ARR och Bravely Default är vad som spelas mest. Detta förstås inför FF XV, som jag kommer skriva om när jag får anledning. Morsning!

Dag 1192: Outcast HD & ”Nowhere to run”

8 april, 2014 / Daniel

Spel som tar avstamp i Kickstarter.com har blivit vardagsnyheter under de senaste åren och idag dök det upp ett lite extra spännande projekt. De tre grundarna bakom det klassiska äventyret Outcast, ett spel som på flera sätt var före sin tid när det släpptes 1999, har nu lanserat en Kickstarstarter-kampanj i syfte att göra en komplett HD-remake.

Jag minns mycket väl hypen kring spelet och hyllningarna till den fantastiska grafiken och de ljuvliga musikstyckena. Jag har för mig att de hade ganska saftiga systemkrav på sin tid och kanske var det därför jag aldrig spelade Outcast. Jag minns faktiskt inte riktigt.

Däremot kände jag, trots detta, en instinktiv känsla att backa upp det här projektet. Kanske just på grund av att jag missat vad som sägs vara ett av de bästa äventyrsspelen för sin tid. Jag har hittills aldrig backat upp ett Kickstarter-projekt eftersom premissen att betala först och veta vad man får sen, inte är helt klockren. Men ibland måste man chansa lite.

Ett annat gammalt klassisk varumärke är Wolfenstein – som i slutet av maj får ännu en uppföljare. Den här gången är det ett renodlat singleplayerspel, och bakom spakarna står Machinegames, som bland annat består av ett gäng från den numera nedlagda studion Starbreeze (The Darkness I & II, Riddick-spelen). En sak är saker, de lyckas i alla fall sticka ut i och med sin nya trailer. Jag är försiktigt optimistisk.

Dag 1187: Mario Kart 8

3 april, 2014 / Pelle

Det verkar ha varit ett stort pressevent för Mario Kart 8, för internets alla spelsajter har massa ”exklusiva” videos, hmm… Spelet ser i alla fall ut precis så som man vill att nästa Mario Kart ska se ut – snabbt, snyggt, lagom kaotiskt och fruktansvärt roligt. Av någon anledning känns även 30:e maj som ett perfekt releasedatum för Mario Kart 8. Är inte MK någonstans ett sommarspel? Altandörren öppen, några vänner över, svensk siesta vilket är sen eftermiddag efter bad innan grillning? Det känns så just nu i alla fall, kanske för att jag både längtar till sommaren och till Mario Kart 8. Mest material finns hos IGN.

Efter att jag klarade ut Skyward Sword blev det Donkey Kong: Country Returns och Metroid Prime 3 för min Wii U. Jag började även på Wind Waker HD, där jag klarat ut originalversionen en gång, men alla dessa har legat på hyllan sedan… ja, ni vet. Idag fick jag den första uttråkade känslan, men den försvann när jag bytte karaktär. Jag hoppas dock att jag snart kan ta en paus med det eviga lootandet ett tag, det finns en hel del annat som kallar.

Dag 1185: Oculus Rift+Facebook & ny Xbox-chef

1 april, 2014 / Daniel

Det händer mycket i spelvärlden just nu. Med Internettid mätt har det gått en evighet sedan det utannonserades men jag kan inte låta bli om att skriva lite om det nu så här veckan efter. Facebook har köpt Oculus Rift – känn på den ett tag. För en sekund eller två kändes som att Internet stod stilla, innan folk förstod att det faktiskt var på riktigt.

Vi har inte hört ett endaste knyst om att affären skulle vara på gång och att det sen var just Facebook som var köpare gjorde alla mållösa. För en stund. Sen blev det både twitterstormar, ramaskri, inställda spel och avbokningar.

Sedan dess har jag inte riktigt hängt med i debatten och eftersnacket, men en sak är säker, Oculus Rift har fått rejält med resurser att arbeta med. Oavsett framtiden så blir det spännande att följa utvecklingen under 2014 och framåt. Jag är nyfiken på tekniken och gillar idén med att det är ett Kickstartat projekt från början, men personligen är jag mer nyfiken på Sonys initiativ eftersom jag investerat i en PS4.

Hos Microsoft händer det också stora saker. Igår blev det klart att Phil Spencer tar över som Head of Xbox Division. Han har tidigare jobbat som chef för Microsoft Game Studios men går alltså nu upp i toppen för att leda hela Xbox-divisionen framåt. Folk verkar generellt väldigt positiva till hans nya roll och vad det kan innebära för t ex Xbox One de kommande åren.

Hans första uttalande igår satte direkt ett stort fokus på att Xbox One är en konsol för spel och att det är hans främsta uppgift att säkerställa detta. Ett skifte i huvudbudskapet och på pappret en intressant ledarförändring. E3 2014 börjar närma sig och då får vi se vad Phil och Microsoft faktiskt kan leverera. Det kan ju knappast bli sämre för dem än vad det blev förra året?

Sen är det ju 1 april idag också, vilket innebär både högt och lågt när det kommer till spelskämt. Fragzone har sammanställt en gedigen lista för dig som vill kolla runt.

Releasefredag: Professor Layton vs. Ace Attorney

28 mars, 2014 / Pelle

Efter sitt glödheta 2013 har det efter nyår varit svalare kring Nintendo 3DS. Yoshis nya äventyr levererade inte, och med Super Smash brothers fortfarande en bra bit bort ser det tort ut för 3DS. Professor Layton vs. Ace Attorney gör ett försök att fylla det tomrumet, och är precis vad det låter som – en crossover med vår favoritdetektiv och Phoenix Wright med sitt karaktäristiska ”OBJECTION!”. Lyckligtvis verkar det inte som att det finnas många anledningar för 3DS-ägare att invända mot denna drömkombo.

Kritiker menar, som väntat, att Layton vs. Ace är väldigt charmigt. Huvudkaraktärerna från diverse serier kommer verkligen till sin rätt med stark och humoristisk dialog och en perfekt blandning mellan dialekter. Det är ett vackert och lustfyllt drama, med detaljerade animationer och övertygande röstskådespel. Många menar dock att miljön, som efter introduktionens London byts till en magisk värld, arbetar emot spelet. Med så pass gedigna och väletablerade serier skulle det finnas högvis med intressanta platser och personer att återbesöka, men avsaknaden av dessa är det enda som kommer göra fans besvikna. I skrivande stund snittar Professor Layton vs. Ace Attorney på 8/10, och med 20 timmars speltid och all dramakomedi som gjort Layton och Wright så populära genom åren finns här inte mycket att klaga på… förutom om man fortfarande är helt fast i Diablo III: Reaper of Souls.

Dag 1177: Självklarheter och Galak-Z

24 mars, 2014 / Fredrik

Sitter och letar desperat efter något intressant att skriva om. Istället hamnar jag framför ett youtube-klipp där en brittisk snubbe stolt berättar om sin Vectrex, en lastgammal konsol som onekligen ser intressant ut. Springer förbi nyheter om att Titanfall ska balanseras och få nya spellägen. Ett nytt Assassin’s Creed är tydligen på väg till de nya konsolerna och PC, ett nytt Far Cry likaså. Jag befinner mig inte i chocktillstånd direkt.

Försöker luska lite i vad som blir nästa månads spel till Playstation Plus, mest eftersom det är hög tid för något riktigt intressant indiespel att dyka upp till Playstation 4. Jag hittar bara spekulationer. Mycket spännande verkar vara på väg men jag hade nog trott att ett par titlar redan skulle ha släppts vid det här laget och då nöjer jag mig med gammal skåpmat som redan finns till PC. Jag vill ta igen allt jag har missat och jag vill göra det nu. Ett spel som verkligen ser lovande ut är Galak-Z som Giant Bomb tog en titt på förra veckan. Planen är att det ska dyka upp till sommaren och för er som vill ha något att se fram mot, kolla här.

Tvspelsdagboken.se