Någon gång ska vara den första. Gamex 2013 blev inte bara mitt första Gamex, utan min första spelmässa. Förväntingarna var egentligen ganska simpla: att få spela Xbox One och PlayStation 4. Med mitt första presspass, ett gott humör och en god vän bar det av till Gamex 2013.

Efter att ha tagit ett varv för att reka var det Dark Souls II som var först att testas. Jag har varit halvskeptisk till Dark Souls II, mest för att det kännts som att ingen annan varit det. Demon Souls var en kulthit medan Dark Souls var Demon Souls fast för hela hardcore-skaran, inte bara de på PS3. Missförstå mig inte, Dark Souls är på många sätt ett fantastiskt spel, men när så många uppföljare kritiseras för att vara för lika sina föregångare behandlades Dark Souls som om det var helt nytt, vilket verkligen inte var fallet. Skulle Dark Souls II ”bara” vara mer av samma? Lyckligtvis är svaret nej. Systemen, dragkraften, är desamma, men presentationen och den grafiska kvaliteten är på en helt annan nivå trots att hårdvaran är densamma. Och PC-versionen ska inte vara gjord under PRAO-veckan säger de, men det vara PS3 på plats. Förlåt, Gamex var det ja…

PS4 var nästa mål. Knack, Lego Marvel Super Heroes, Assassin’s Creed IV: Black Flag, Contrast, Killzone: Shadow Fall, Driveclub, Octodad, Resogun, FIFA 14, hunkahunka-något och säkert annat jag inte minns fanns att välja mellan. Knack fick bli mitt första PS4-spel. Knack förstår man direkt när man ser det, så istället kände jag lite extra på kontrollen. Faktum var att det inte var mycket att känna extra på. När jag tog tag i kontrollen i visste jag precis vad den gjorde och den kändes naturlig i handen. Det ska här tilläggas att problemet många känner, att Dualshock är för liten medan 360-gamepad är anpassad efter händerna inte kan appliceras på mig. Med mina stora händer griper jag en dualshock enbart med fingrarna, medan en Xbox-kontroll blir ett halvbehagligt mellanting. Utöver den tryckbara pekplattan som kändes lös och plastig var det inget med Dualshock 4 som snodde uppmärksamhet från skärmen, vilket är något bra.

Efter att ha strosat runt en stund på golvet ställde vi oss i nästa kö, den här gången till Ubisoft-båset. Snart förstod vi att det bara var Assassin’s Creed IV vi väntade på, och inte Watch_Dogs som jag hoppats på. Det fick bli en andra chans med PS4:an. Efter vad som kändes som 10-15 min var jag mycket nöjd med både ACIV och dess Next-gen-version. Det märktes tydligt att det jag inte spelade på nuvarande konsoler, en skillnad jag inte skulle tagit gift på på förhand. Tydligast var de detaljerade öarna långt borta i fjärran och skeppen med vajande segel en halv kilometer bort. Det enda som återigen kändes halvdant var styrplattan som användes för att navigera kartan.

16:00 – Dragon Age: Inquisition på scénen. Här fick jag inte bara en större förståelse för BioWares nästa fantasy-RPG, utan för Gamex som konvent. BioWare-svensken som snackade, vad han nu hette, pratade om hur han kämpat för att kunna visa denna demonstration på Gamex. Samma demo hade visats tidigare på PAX, men inte för allmänheten. Det gick att ta på den stolthet talaren kände av att kunna visa upp något han själv varit med och skapat på hemmaplan. Det kändes talande för Gamex i sin helhet: en chans för svenskar att visa upp sina verk i hembyn. Vad gäller Dragon Age: Inquisition ser det väldigt intressant ut. Jag gillade särskilt att de var tydliga kring centrala, speltekniska punkter såsom level-scaling och health-bar. Det finns ingen level-scaling överhuvudtaget, utan olika fiender på olika platser är helt enkelt olika starka. Livsmätaren återfylls inte mellan strider, vilket gör planering och strategi kring health potions ytterst väsentligt. Dragon Age: Inquisition kändes som en levande värld, en värld spelaren får besöka och över tid forma genom sina handlingar. Spelsläppet är planerat för Q4 2014.

Xbox One var det också… trodde jag. Visst fanns det några XB1-kontroller som styrde Forza 5, Ryse: Son of Rome och FIFA 14, men konsolerna var bakom väggar. Någon monter fanns heller inte som visade upp den nya hårdvaran. Det fanns helt enkelt ingen Xbox One att se på Gamex 2013, sjukt som det låter. Efter en god stund helt oorganiserat köande fick jag köra ett varv i Forza 5. Kontrollen var inget superspeciellt, men kändes bekväm i handen likt 360-gamepaden. Forza 5 däremot var ingen rolig upplevlse. Själva körningen var bara mer Forza (vilket är väldigt bra) men den grafiska kvaliteten var, i ärlighetens namn, bedrövlig. Närapå obefintlig kantutjämning och rent dålig draw distance gjorde att jag inte kunde säga någon som helst nämnbar skillnad gentemot Forza 4 på 360. Efter att senare ha sneglat på Ryse: Son of Rome kunde jag konstantera att dess grafik var av betydligt högre klass. Tyvärr lider Ryse, i alla fall arenaläget som demonstrerades, av en rad andra tillkortakommanden då det är otroligt repetetivt utan att glänsa i stridsscenerna. Klart underkänt, Microsoft.

Efter att ha sett en demonstration för Tom Clancy’s The Division, en demo som kändes identisk med den som visades på E3, hade jag ensam en timme kvar att slå ihjäl. Jag köade återigen in till PS4-golvet för att kunna testa något nytt. Det fick bli Octodad. Det tog mig några minuter att förstå hur jag skulle få bläckfisken att röra på sig. När jag precis började få grepp om det och se något intressant fick jag chansen att gå över till Resogun-skärmen. Tack vare presskortet fick jag ostörd sitta med Housemarques senaste i säkert 15-20 minuter, vilket blev höjdpunkten för min Gamex-vistelse. Resogun är väldigt mycket ett nästa generationens arkadspel, och PS4:ans kanske vassaste lanseringstitel. Space Invaders möter Super Stardust i cylinderformade nivåer fyllda med explosioner och ljuseffekter, ibland i slow-motion. Jag hann gripas, fastna till och med, och började bygga multipliers och jaga highscore. När jag skrev in mitt namn på andra plats kändes det ändå dugligt, och det var dags för mig att lämna kistamässan.

Mina förväntningar på Gamex 2013 var att få spela Xbox One och PS4. Det fick jag göra. Jag fick däremot inte se Xbox One, jag missade Thief-konferensen och jag var aldrig nära på att få ihjäl mirror knight i Dark Souls II. Men med två mycket övertygande lanseringstitlar till en likande övertygande next-gen-konsol plus en intressant demonstration av ett BioWare-spel kan jag knappast påstå att jag är missnöjd. En plansch fick jag med från Dragon Age-konferensen och det där presspasset gav mig tre kopior av ett småtrevligt indiespel vid namn Cobots – bara en sådan sak.