Retro, nytt och allt däremellan.

Författare: Fredrik (Sida 56 av 63)

Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.

Dag 187-189: Ointressanta nyheter och halvintressanta rykten

Det är alltid lika roligt att gå igenom pressreleaser mitt i sommaren. Väldigt få är av intresse, idag egentligen ingen. Bara för att ge ett exempel på hur det kan se ut tänkte jag lyfta fram några ur dagens skörd.

Pixel Racer finns tydligen till iPad och iPhone, enligt app store släpptes det den 2 juli men utvecklaren vill att vi tittar lite extra på några screenshots. Ser inte roligt ut. Flick Golf Extreme finns även det till iPhone och spelet ska tydligen vara en extrem uppföljare till Flick Golf. Full Fat beskriver det såhär: ”Our trademark spin control, combined with insanely fun gameplay brings you the world’s first truly extreme golf game.”. Om det är så pass extremt kanske det vore korkat att missa det. Eller inte.

Eve Online har haft en fanfest där man samlade in 11000 dollars till välgörenhet så det var kul. Jag är fast med tanken på hur den genomsnittlige deltagaren på en EVE Online fanfest ser ut, det är inte lika kul.

Microsofts VD Steve Ballmer är bokad att hålla det inledande talet på nästa års Consumer Electronics Show i Las Vegas. Storsäljande plattformen Windows Phone 7 lär säkert dyka upp i talet. Exakt… storsäljaren. Avslutningsvis har Worms Reloaded släppts till Mac. Yey.

I ryktesvärlden är det lite mer intressant. Igår diskuterades det vilt om Microsoft höll på att lansera sin molnsparartjänst till Xboxen. Hemsidor skrev om att några Live Arcade-spel hade stöd för funktionen. Idag förnekar företaget att så är fallet. Ingen rök utan eld antar jag och Microsoft kommer säkert ut med sin xboxmolntjänst snart. Företaget brukar ju stoltsera med att de är ”all in” (jag säger då det) vad gäller molnet. Personligen är jag trött på att tanka ner min spelarprofil över ett 28.8-modem när jag är på utflykt och min avatar är packad och redo att flytta upp till molnet snarast.

Som sagt, sommaren är ofta väldigt ospännande för spelvärlden. I varje fall den här dagen. Nu ska jag ta en funderare över huruvida det räknas som att vara ute i det fina vädret om man sitter inne och spelar Animal Crossing till DS men har balkongdörren vidöppen. Tror det räknas.

Testat: Pocket Academy

Kairosoft är tillbaka med ett nytt tidsslukande och högst beroendeframkallande spel. Pocket Academy bygger vidare på samma Theme Hospital-liknande grund som Game Dev Story men har fler valmöjligheter och fler moment som till en början gör det betydligt svårare att överblicka. Efter sju spelade timmar har jag fortfarande inte stenkoll på alla funktioner och har stora problem att balansera min budget, men det om något låter som en bra simulering av skolans värld.

Det hela börjar med några enkla grundval. Man väljer plats för skolbyggnaden och man skapar sin första elev. Eleven kan vara alltifrån hårt studerande till flörtig och lekfull och den har sina styrkor i olika typer av ämnesområden. Om valet av just denna första elev är av vikt är dock svårt att avgöra eftersom det snart dyker upp nya elever som kräver ens uppmärksamhet. Hur som helst är de inledande minuterna lugna och metodiska men sen brakar allt lös. Nya elever anländer, olika faciliteter ska byggas och budgeten ska hålla.

Pengaflödet är inledningsvis mitt stora problem eftersom det kostar en massa att anställa lärare och vill man höja lärarnas kompetens går såklart lönerna upp. Det kostar också att underhålla olika delar av skolan såsom lärarrum, klassrum, växter på skolgården och den obligatoriska vattenfontänen. Att bygga sin skola i någon slags kaotisk form är inte att rekommendera eftersom vissa saker i skolans värld ska hänga ihop. Till exempel är det bra om uppehållsrum, vattenfontän och skolsysterns rum ligger ihop eftersom dessa tydligen ska utgöra socialt viktiga platser i skolan. Hur systers rum kommer in i den mixen är jag väldigt osäker på.

I Game Dev Story var allt väldigt överblickbart. Man utvecklade spel, arbetstagarna levlades upp för att bli bättre på sina jobb, allt ägde rum på samma skärmbild och man kunde åka till spelmässor och prisutdelningar. Pocket Academy äger rum på en större yta eftersom det är en hel skolbyggnad man ska sköta och genast blir det svårare att hänga med i vad som händer i skolans olika hörn, vilka som flörtar med varandra och vilka elever som går runt och missnöjt surar. Jag antar att allt detta kommer att bidra till ökad livslängd men omedelbart saknar jag Game Dev Storys enkelhet.

Pocket Academy är fyllt av karaktärer som vill olika saker, behöver utmanas, ska bli bättre på sina ämnen eller sina jobb, strävar efter olika karriärer och vill må bra i skolan. Allt tyder på att pengar löser dessa problem, men pengar är en bristvara. Även om det just nu känns svårt att bemästra finanserna har jag svårt att lägga ifrån mig min iPhone under för långa perioder och är du en ägare av en sådan telefon och knyter handen i fickan när folk talar positivt om Angry Birds är valet enkelt. Det är dags att skapa världens främsta skola.

Dag 180-182: Bärbara sommarnöjen äger rum i skolans värld

Under sommaren vaknar de bärbara plattformarna för min del. Man är ute på resande fot en hel del och då behöver spelberoendet få sitt genom portabla medel. Tyvärr samlar min 3DS fortfarande damm och har konsekvent hamnat i skamvrån. Ocarina of Time står såklart på inköpslistan men innan det dyker upp något nytt som verkligen fångar mitt intresse ser maskinen ut att få stå kvar i ovan nämnda vrå ett tag till.

Istället har min DS Lite fått jobba betydligt hårdare och efter att ha sänkt ytterligare timmar i spel som Animal Crossing, Advance Wars Dual Strike och Mario Kart inser jag att Nintendos DS är min absoluta favoritmaskin av det portabla slaget. Den maskin jag har haft svårast att förlika mig med vad gäller spel är min Iphone. Som oftast är kontrollerna bökiga och utvecklare envisas med att släppa spel till den som inte alls passar formatet. Men från och med igår är det just min mobiltelefon som kommer sluka all min speltid ett tag framöver. Kairosoft är nämligen tillbaka med ett nytt spel – Pocket Academy.

Game Dev Story var länge mitt favoritspel till iOS men efter ungefär 30 timmars speltid blev det lite långtråkigt. Det var dock det ultimata metaspelet för alla som är intresserade av spelindustrin. Ett spel om att göra spel helt enkelt. Efter Game Dev Story dök Hot Springs Story upp men eftersom mitt intresse för spa-industrin är ytterst begränsat orkade jag aldrig sätta mig in i det. Kairosoft verkade dock läsa mina tankar och har nu gjort spel om mitt andra stora intresse – skolvärlden. Pocket Academy påminner extremt mycket om de tidigare spelen men nu ska man skapa en så bra skola som möjligt med allt vad det innebär. Just nu får ni nöja er med ett videoklipp som visar hur det ser ut men jag kommer att spela det ordentligt under veckan och skriva en testat som dyker upp på sidan i helgen. Nu ska det byggas skolor, Yey.

Dag 168-171: Veckans fynd – blandade spel för 600 tack, del 5

Dags för den sista delen i blandade spel för 600… tack. Kanske också den svåraste. Det skulle vara lätt att slänga in ett skämt om att det inte finns sex bra spel till PSP men det vore en lögn. Frågan är bara om det finns sex bra spel på rea? Uppenbara skämt nummer två blir följaktligen – är inte alla psp-spel på rea?

Everybody’s Golf 2 – Uppföljaren till min PSP-debut. Ett fantastiskt, kvickt, charmigt och väldigt bärbart golfspel. På ytan ser det ut som tokigheter, bra tokigheter, men under den hittar man en pärla med fokus på detaljer samt ren och skär spelglädje. Raka motsatsen till Far Cry 2.

Half Minute Hero – Unika spel är inte direkt hårdvaluta i vår värld. Det är något som vissa kommer att plocka upp men den stora majoriteten kommer att skita fullständigt i. Unika spel behöver inte vara bra men bara det faktum att utvecklaren har tänkt en gnutta annorlunda borde belönas. Half Minute Hero är unikt, långt ifrån perfekt, men unikt. Med andra ord inte ett dugg som Far Cry 2.

LocoRoco – Ibland tröttnar man ordentligt på tvspel, hur sjukt än det kan låta. Säg att du exempelvis har spelat mer än en timme Far Cry 2 och undrar vad du egentligen håller på med? Om ditt liv verkligen inte är mer värt än så? Följ den här länken, lyssna på musiken och köp sen spelet. Glädjen kommer tillbaka – tro mig.

Ok, där har vi tre spel och tre spel är inte sex spel. Inte ens fyra spel är sex spel men eftersom Far Cry 2 har dödat något inom mig tänker jag satsa mina sista pengar på något som alla måste spela. Om inte annat för att göra något gott nu när Far Cry 2 har gjort mig så illa. Spelet jag pratar om är Shin Megami Tensei: Persona 3 Portable – Collectors Edition. Spelet kostar lite över trehundra men det är ganska mycket titel för pengarna om du frågar mig. Det är inte ens på rea. Jag skiter i mina påhittade regler. Det följer med en affisch. En affisch!

Dag 165-167: Duke & spelmedias eviga problem

Nej, det här inlägget ska inte handla om vad jag tycker om Duke Nukem Forever. Jag har helt utgått ifrån att det är ett fånigt, halvtrasigt, spel och orkar inte ens testa det utifrån nått slags spelhistoriaperspektiv. Istället ska jag skriva om ett problem som då och då dyker upp i världen av spelkritik och nyligen var det Duke själv som ironiskt nog fick belysa detta problem.

The Redner Group är en PR-firma som anlitades av 2K Games, bland annat för att hantera Duke Nukem Forever. En PR-firma som jag antar blev ganska stressad när recensionerna av Duke började dyka upp världen över. Situationen genererade en emotionell reaktion av den sämre sorten och jag hade turen att få följa det mesta i realtid på twitter. Åh du underbara twitter.

Personen som skötte Redner Groups twitterkonto började slänga ut sig saker i stil med att recensionerna hade gått för långt, var småsinta och att man nu såg över vilka spelsidor/tidningar som skulle få recensionsexemplar av deras spel i framtiden. Med andra ord en ganska hotfull ton. Dessa inlägg togs sedan bort och Redner Group gick ut med en ursäkt, både på twitter, men även till vissa spelsidor individuellt. Enligt Giant Bomb gick 2K Games senare ut med information om att Redner inte längre representerade deras produkter.

Hela den här situationen, som i och för sig löste sig, visar återigen att spelmedia har ett stort problem. För många hemsidor och tidningar är för beroende av branschen de ska kritisera. Vissa sidor är helt finansierade av reklam för spel och att påstå att det aldrig skulle påverka skribenterna är såklart omöjligt. Alla kommer ihåg Gerstmanngate, och att den typen av aktiviteter pågår i någon form (om än kanske inte med samma nivå av tokighet) är en självklarhet. Men det är knappast utvecklarna som är problemet, snarare PR-firmor som inte vet skillnaden mellan ett bra och ett dåligt spel, ser vikten av att jobba utifrån produkten man har, utan bara ser dåliga recensioner som dålig försäljning. Eller i värsta fall som något slags skruvat personligt påhopp och då slår desperationen till.

Dag 162: Fredriks favoriter från E3 2011


Precis som Jonas gjorde för ett par dagar sedan tänker jag välja ut mina favoriter från E3 2011. Jonas fokuserade på de mindre titlarna (ok, inte direkt okända spel men inte heller Modern Warfare 3) och jag ska försöka göra samma sak, men kommer säkerligen att misslyckas vid något tillfälle.

Papo & Yo

Först ut blir Papo & Yo som fick en hel del uppmärksamhet bland spelkritiker världen över. En berättelse som inte liknar någonting jag sett tidigare. Spelet handlar om en pojke som heter Quico och hans robot Lulu. I mixen finns också ett monster som blir ännu mer ett monster när han äter grodor (vilka han är beroende av). Det är inte svårt att dra paralleller till det verkliga livet.

BioShock Infinite

Jag kan inte låta bli att välja spelet som väldigt många spelsidor har utnämnt till årets spel på E3 2011, det ser helt enkelt galet bra ut. Miljöerna, karaktärerna… ja allt ser fantastiskt ut. Om det här toppar det första Bioshock (vilket det ser ut att göra) kommer jag gråta av lycka.

Everybody’s Golf

Playstation Vita är knappast ett självklart köp för min del. Jag stör mig inte på namnet eftersom jag inte bryr mig så mycket om namn. Alla namn låter korkade om man funderar tillräckligt länge. Problemet med Vita är att den ger mig samma vibbar som PSP gjorde. Alltså något jag verkligen är intresserad av men som jag inte vet om jag kommer spela på om jag köper en. Jag hoppas att Sony lärt sig av PSP-eran och inte bara släpper stortitlar som man hellre spelar på konsol. Det finns dock några undantag i dagsläget och ett heter Everbody’s golf.

Bastion

Kan bara hålla med Jonas om det här spelet. Varje liten detalj ser omsorgsfullt hanterad ut och berättarrösten som följer en genom äventyret kommer förhoppningsvis inte bli tröttsam utan snarare en frisk fläkt. Summer of Arcade kan inte komma snart nog. Är ni mer intresserade av Bastion kan jag varmt rekomender Giant Bombs videoserie ”buildig the bastion” som finns i fem delar.

Sådär, fyra spel jag verkligen ser fram emot. Utöver självklara saker som Forza 4, Mass Effect 3, Fifa 12, Battlefield 3 och Animal Crossing 3DS såklart. Den stora besvikelsen var utan tvekan Need for Speed The Run som såg bedrövligt ut. Bedrövligt.

Dag 158 Epilog: Äntligen!

Då var den här. Trailern som hela spelvärlden har väntat på. Fylld med tokigheter som att plocka svamp, klä ut sig till Link och simning. Äntligen känns mitt 3DS-köp befogat. Ta en titt och förlora dig i magin som är Animal Crossing. Vad passar bättre som premiär för sidans första dagboksepilog. Fullständig dagbok för dag 158 hittar du här.

Dag 158: Nintendo och förvirringen

Nintendos presskonferens är precis avslutad och som någon nämnde under själva konferensen väcktes fler frågor än vad frågor besvarades. Inledningsvis låg 25års-jubiléet av Zelda i fokus med pampig orkestermusik i verklig form och tal om konserter världen över, soundtracks, Links Awakening, Four Swords och så klart Ocarina of Time och Skyward Sword. Sen gick de raskt över till att försöka ruska liv i 3DS.

Iwata tätt följd av Reggie lyfte fram Mario Kart, Star Fox, ett nytt Mariospel, Kid Icarus och Luigis Mansion som kommande stortitlar. Att ingen pratade om Animal Crossing ser jag som ett rejält övertramp, men Jonas hävdar bestämt att han såg loggan flyga förbi vid ett tillfälle. Det pratades också om den nya onlinebutiken där Excite Bike nu finns att ladda ner gratis. Vilket jag precis gjorde. Reggie utlovade demos och trailers i butiken senare i år – vilken revolution!

Men den stora nyheten var såklart den nya konsolen. Eller menar jag den nya kontrollen? Förvirringen kändes inledningsvis total. Nintendo visade stolt upp Wii U (namnet behöver vi inte diskutera nu) i form av en kontroll med stor pekskärm, kamera, gyro och annat smått och gott. Det ska gå att fortsätta spela spelen på kontrollen även när någon annan vill se på TV. Vem har bara en TV undrade jag tyst för mig själv.

Kontrollen ska också gå att använda i en massa spel för att göra upplevelsen mer… unik. Kartor i äventyrsspel, på golvet med en virtuell golfboll på tillsammans med en Wii-mote, brädspel tillsammans med vänner (utan tv) och så vidare. Självklart skulle allt revolutionera spelbranschen och få oss att spela tvspel på helt nya sätt. Kontrollen kändes väldigt intressant men frågan är om den inte kommer vara lite klumpig att spela med på ett traditionellt vis.

Det dök även upp en del tredjepartsutvecklare som talade gott om den nya kontrollen – men vänta nu. De pratar om en ny konsol, men Nintendo har inte sagt något om den alls. Bara ny kontroll, inte ny konsol. I vilket fall som helst utlovades nya spel som Darksiders 2, Ghost Recon Online, Metro Last Light och Ninja Gaiden 3. En massa nya spel med andra ord, förlåt, jag menar gamla spel när och om de släpps 2012. Hmmm.

Kontrollen bekräftar med andra ord mycket av det som redan läckt ut på internet men det vi inte visste lika mycket om, alltså konsolen, vet vi fortfarande inte så mycket om. Förutom att ordet HD Graphics dök upp vid ett par tillfällen. Reggie pratar dock i slutet om fyra plattformar där Wii U är en av dem, jag utgår ifrån att företaget helt enkelt inte är redo att visa upp den nya hårdvaran än. Om jag kände mig uppgiven efter Microsofts konferens, känner jag mig redigt förvirrad efter Nintendos. Flög det förbi en Animal Crossing-logga eller vad?


Mer om E3 2011:
E3 2011: Trailers & Videos dag 2
E3 2011: Electronic Arts och spelen
E3 2011: Trailers & Videos dag 1
Dag 157: E3 är här – Presskonferens för Kine… förlåt, Microsoft

E3 2011: Electronic Arts och spelen

Om Microsoft dödade min vilja att spela tvspel, pumpade Electronic Arts mitt hjärta fullt med adrenalin. Företaget markerade att de inte skulle ha en stor show utan helt och hållet fokusera på spelen. Med den smått fantastiska John Ricatello i spetsen visade EA att det går att ställa spelen i fokus – inte tillbehören.

Mass Effect 3 visade sig från sin actionsida och det såg riktigt bra ut. Med största sannolikhet håller även rollspelssidan och historieberättandet hög klass och då är ingen mer nöjd än jag. Need for Speed the Run visades upp som nummer två och jag ställer mig hälsosamt skeptiskt till det. Ge mig ett vackert öppet bilspel från kust till kust – inte forcerade slagsmåls- och flyktscener till fots.

Efter Need for Speed var det en kavalkad av intressanta demonstrationer. Star Wars The Old Republic såg underbart ut och det är fullt möjligt att jag behöver köpa en ny dator enbart för det. SSX var fullproppat med snötäckta berg från hela världen och jag kan inte vänta på att få testa det. Peter Moore fortsatte att ösa ur sig information om alla kommande sportspel och det går inte att sticka under stolen med att FIFA 12 ser bra ut.

EA gav efter det en känga till tramsiga facebook-spel och visade upp The Sims Social. Det är helt enkelt Sims som du spelar med dina vänner på facebook. Du kan alltså gå på virtuella dejter med någon du kanske tycker lite extra om eller bara hamna i pinsamma situationer med någon ur din kompiskrets. Det såg rent och enkelt ut och jag våga lova att det kommer bli en succé.

De två avslutande spelen var också dem som fick mig att vilja slicka lite på min skärm. Det ena var Overstrike som blir Insomniacs första multiplattformsspel, det andra var Battlefield 3. Overstrike innehöll mycket humor och tokiga vapen vilket väl får ses som Insomniacs signum. Sköna karaktärer, vacker grafik och charmig action ser ut att bli ett vinnande koncept. Jag litar helt och hållet på att Insomniac kommer ge oss något speciellt.

Som avslutning (och vilken avslutning) visade DICE upp Battlefield 3. Varje morgon när jag åker förbi deras kontor vid Slussen i Stockholm slänger jag manande blickar mot det stora glashuset som företaget huserar i, Battlefield 3 måste bli världens bästa FPS. Och efter deras demonstration av Frostbite 2-motorn och spelet i sig tror jag att så kommer bli fallet. Mitt spelintresse är återställt och vem hade trott att det skulle vara EA som fixade det. Man tackar.


Mer om E3 2011:
E3 2011: Trailers & Videos dag 2
Dag 158: Nintendo och förvirringen
E3 2011: Trailers & Videos dag 1
Dag 157: E3 är här – Presskonferens för Kine… förlåt, Microsoft

Dag 157: E3 är här – Presskonferens för Kine… förlåt, Microsoft

I vanliga fall brukar måndag innebära veckans fynd men nu är det så att E3 har startat och då får ett internetfenomen som veckans fynd vila till nästa vecka. Under dagarna som E3 pågår kommer vi att reflektera, diskutera och ur vårt perspektiv presentera de mest intressanta händelserna från soliga Kalifornien. Först ut i myllret av spelnyheter och spelspektakel den här veckan är Microsoft som håller hov i Los Angeles. Här kommer våra tankar om deras presskonferens.

Microsofts presskonferens stavas Kinect. Kinect, kinect och mer kinect. Om ni har missat det var alltså Kinect i fokus. Den där kameran som spårar våra rörelser med lite fördröjning. Någon på internet beskrev den såhär ”stop trying to be Nintendo two years ago”. Lite så var det väl.

Det hela började med en lång demo av Modern Warfare 3, och så långt inget Kinectande. Modern Warfare 3 ser ut som Modern Warfare 3. Ingen nytt, inget spännande utan bara det man förväntat sig. I ett retrospekt var det bästa med denna demo just avsaknandet av Kinect. Efter det klev Don Mattrick ut på scenen och levererade förväntade spelplattityder i stil med ”growth and innovation”. Spännande.

Sen var det dags för Crystal Dynamics att visa upp sin Tomb Raider-reboot (vilken i ordningen är det?) som väl såg bra ut. Inte Uncharted-bra men helt ok. Sen brakade allt loss. Ingenting skulle bli sig likt igen och allt med hjälp av magin, styrkan och enkelheten i en halvstor kamera. Kinect. Först i ledet EA Sports och sen Mass Effect 3. Äntligen kommer Mass Effect fungera med röststyrning för det har ju varit så jävla jobbigt att välja ur dialogträdet med handkontrollen. Peeew. Dessutom taktiska kommandon i stil med något gammal Rainbow Six-spel. Naturligt säger Bioware, krystat säger jag. På tur efter Mass Effect 3 var Ubisoft med ett nytt Ghost Recon som även det, japp ni gissade rätt, hade extremt påklistrade Kinect-funktioner.

Alla vet att den nuvarande 360-dashboarden inte fungerar bra med Kinect och det som inte fungerar bra med Kinect måste såklart åtgärdas. Med ny menyuppbyggnad och röstkommandon ska allt nu bli en massa smidigare. ”Xbox – Self destruct”. Dessutom meddelade Microsoft att Youtube ska dyka upp och även Bing som ska fungerar som en intern sökmotor för boxen. Självklart snackades det om en hel del live-tv-funktioner som vi aldrig lär se i Sverige. Men man kan alltid hoppas.

Crytek dök sedan upp och visade Ryse (tidigare kallat Codename Kingdoms) som såg riktigt lovande ut fram till dess att fokus skiftades mot hur ballt det var att styra med… Kinect. In på scen Cliff Bleszinski och ICE-T. Med andra ord – dags för Gears of War 3. Precis som Modern Warfare 3 såg Gears of War 3 ut som det ska göra. Inget som får mig att ligga vaken på nätterna utan snarare något som får mig att sova lugnt. Höjdpunkten var alltså ICE-T. Fler väntade saker stod på tur som remaken av Halo: CE (med fullt Xbox Live-stöd, även för co-op) och Forza 4. Forza 4 kommer också som tur är få Kinect-stöd. Annars hade det ju sugit något så fruktansvärt.
En presskonferens av Microsoft utan Peter Molyneux på scenen vore inte en presskonferens av Microsoft. Fable – The Journey stod på dagordningen och det styrs bäst med handkontrollen. Skojade lite där. Med Kinect såklart. Utan att låta för bitter vill jag döpa om Fable – The Journey till Fable – The Railshooter. ”Albions end is coming”. Jo tack.

Mer Kinect någon? Givet. Minecraft för Kinect, Disneyland Adventure för Kinect, Star Wars för Kinect och Sesame Street för Kinect. Jag förstår att jag inte är fem år gammal men med undantag för Sesame Street (Double Fine brukar veta vad de sysslar med) såg allt bara så stelt och tråkigt ut. Barnen borde bli behandlade bättre än såhär och jag vet att FN har någon skrivelse om det.

Sen var det avslutningsdags med en uppsjö teknikdemos. Möjligheterna är tydligen oändliga med Kinect. Dance Central 2 visades upp och ettan är ju riktigt underhållande så det var skoj. Den stora finalen var självklart dagens stora läcka. Halo 4. En trilogi. Mer Halo. Utan Bungie. Den som lever får se. Microsoft tackar för sig. Om ni inte har förstått det redan dog jag en gnutta inombords av den här presskonferensen och överväger att sitta uppe i natt för att titta på Sonys dito – den måste vara bättre än såhär. Annars blir det en ny hobby för min del. Någon som vill sälja sin frimärkssamling?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »