Dags för den sista delen i blandade spel för 600… tack. Kanske också den svåraste. Det skulle vara lätt att slänga in ett skämt om att det inte finns sex bra spel till PSP men det vore en lögn. Frågan är bara om det finns sex bra spel på rea? Uppenbara skämt nummer två blir följaktligen – är inte alla psp-spel på rea?
Everybody’s Golf 2 – Uppföljaren till min PSP-debut. Ett fantastiskt, kvickt, charmigt och väldigt bärbart golfspel. På ytan ser det ut som tokigheter, bra tokigheter, men under den hittar man en pärla med fokus på detaljer samt ren och skär spelglädje. Raka motsatsen till Far Cry 2.
Half Minute Hero – Unika spel är inte direkt hårdvaluta i vår värld. Det är något som vissa kommer att plocka upp men den stora majoriteten kommer att skita fullständigt i. Unika spel behöver inte vara bra men bara det faktum att utvecklaren har tänkt en gnutta annorlunda borde belönas. Half Minute Hero är unikt, långt ifrån perfekt, men unikt. Med andra ord inte ett dugg som Far Cry 2.
LocoRoco – Ibland tröttnar man ordentligt på tvspel, hur sjukt än det kan låta. Säg att du exempelvis har spelat mer än en timme Far Cry 2 och undrar vad du egentligen håller på med? Om ditt liv verkligen inte är mer värt än så? Följ den här länken, lyssna på musiken och köp sen spelet. Glädjen kommer tillbaka – tro mig.
Ok, där har vi tre spel och tre spel är inte sex spel. Inte ens fyra spel är sex spel men eftersom Far Cry 2 har dödat något inom mig tänker jag satsa mina sista pengar på något som alla måste spela. Om inte annat för att göra något gott nu när Far Cry 2 har gjort mig så illa. Spelet jag pratar om är Shin Megami Tensei: Persona 3 Portable – Collectors Edition. Spelet kostar lite över trehundra men det är ganska mycket titel för pengarna om du frågar mig. Det är inte ens på rea. Jag skiter i mina påhittade regler. Det följer med en affisch. En affisch!
Nej, det här inlägget ska inte handla om vad jag tycker om Duke Nukem Forever. Jag har helt utgått ifrån att det är ett fånigt, halvtrasigt, spel och orkar inte ens testa det utifrån nått slags spelhistoriaperspektiv. Istället ska jag skriva om ett problem som då och då dyker upp i världen av spelkritik och nyligen var det Duke själv som ironiskt nog fick belysa detta problem.
The Redner Group är en PR-firma som anlitades av 2K Games, bland annat för att hantera Duke Nukem Forever. En PR-firma som jag antar blev ganska stressad när recensionerna av Duke började dyka upp världen över. Situationen genererade en emotionell reaktion av den sämre sorten och jag hade turen att få följa det mesta i realtid på twitter. Åh du underbara twitter.
Personen som skötte Redner Groups twitterkonto började slänga ut sig saker i stil med att recensionerna hade gått för långt, var småsinta och att man nu såg över vilka spelsidor/tidningar som skulle få recensionsexemplar av deras spel i framtiden. Med andra ord en ganska hotfull ton. Dessa inlägg togs sedan bort och Redner Group gick ut med en ursäkt, både på twitter, men även till vissa spelsidor individuellt. Enligt Giant Bomb gick 2K Games senare ut med information om att Redner inte längre representerade deras produkter.
Hela den här situationen, som i och för sig löste sig, visar återigen att spelmedia har ett stort problem. För många hemsidor och tidningar är för beroende av branschen de ska kritisera. Vissa sidor är helt finansierade av reklam för spel och att påstå att det aldrig skulle påverka skribenterna är såklart omöjligt. Alla kommer ihåg Gerstmanngate, och att den typen av aktiviteter pågår i någon form (om än kanske inte med samma nivå av tokighet) är en självklarhet. Men det är knappast utvecklarna som är problemet, snarare PR-firmor som inte vet skillnaden mellan ett bra och ett dåligt spel, ser vikten av att jobba utifrån produkten man har, utan bara ser dåliga recensioner som dålig försäljning. Eller i värsta fall som något slags skruvat personligt påhopp och då slår desperationen till.
I helgen måste det ha varit något slags värmerekord i Stockholm, i all fall för 2011. I lördags kändes det som att gå ut i en bastu och den ljumna sommarkvällen fick mig att tänka semester medelhavet snarare än Stockholm. Sommaren har äntligen kommit till Sverige. Vi på Tvspelsdagboken tänkte försöka njuta lite av denna sommar och kommer därför posta två inlägg per vecka under period.
Vi startar på torsdag med Dag: 165-167 och följer upp på måndag med Dag: 168-171. Det blir alltså ett nytt inlägg varje måndag och torsdag under sommaren. Veckans fynd kommer även i fortsättningen att dyka upp på måndagar även om det blir ett uppehåll just idag. I augusti lägger vi i ett par växlar igen och kör på som tidigare med Dagboksinläggen.
Denna efterlängtade sommarvila kommer bland annat att gå till att reflektera och fundera över hur vi ska ta Tvspelsdagboken.se vidare i höst. Artiklar, tester, en Facebook-sida, podcast eller vad det nu skulle kunna bli, vi får se. Om någon av er som följer oss har någon idé eller fråga så når ni oss enklast på Twitter.com/tvspelsdagboken.
I dagens inlägg tänkte jag göra som både Jonas och Fredrik gjort tidigare, det vill säga posta mina favoriter från E3 2011. Precis som mina redaktionskollegor har jag också försökt se bortom alla kommande treor i diverse stora spelserier. Trots detta blev min lista ändå fylld med uppföljare och en trea som jag bara inte kunde låta bli att ta med.
Prey 2
Prey (1) släpptes 2006 efter många år på ritbordet och precis som evighetsprojektet Duke Nukem Forever hade det sina rötter hos 3D Realms. När det väl nådde butikerna var det rätt många som hade svårt att ta Prey till sig. Då, 2006, upplevde jag det som ett hyggligt okej FPS med en del originella portalinslag som fick det att sticka ut på ett bra sätt. Däremot har det inte åldrats speciellt väl och framstår som ytterst mediokert så här nästan fem år senare.
Därför tror jag att det var många som lyfte rejält på ögonbrynen när Prey 2 visades upp på årets E3-mässa. Flertalet journalister har pratat väl om det och när jag såg denna video är jag beredd att förstå varför. Blade Runner, Mirror’s Edge och en liten dos Mass Effect kan väl inte gå fel.
Batman: Arkham City
Det känns lite märkligt att sitta här och bli hypad inför en uppföljare när jag inte ens spelat igenom det första snudd på lysande (har jag hört) Batman: Arkham Asylum. Batman blänger argt på mig från hyllan och kanske är sommaren ett bra tillfälle att värma upp inför Arkham City i höst. Rocksteadystudios verkar ha lagt i överväxeln och kommer förmodligen släppa det bästa Batmanspelet – nej – det bästa superhjältespelet någonsin i höst.
From Dust
From Dust kan liknas vid en slags gud-simulator, tänk Black & White eller Populous, där man får styra över naturen och målet är att befolkningen ska överleva. Spelet har varit under utveckling i cirka tre år men det är först i år som jag verkligen lagt märke till det ordentligt. Det började med några vackra bilder som gjorde mig nyfiken och när jag väl läst på lite om konceptet hamnade det snart på vill-ha-listan.
Battlefield 3
Battlefield 3 – vad ska jag säga. Inget spel fick mig att gå upp i varv så mycket som Battlefield 3. Löjligt snygga stridsvagnsscener från singleplayer-delen och en kort teaser från vad som förmodligen kommer bli det bästa multiplayerläget vi kommer spela i år. Jag är fullständigt övertygad om att DICE kommer göra sitt bästa spel någonsin och därmed också sprida mer lycka och glädje i världen. Dag 1!
Hitman: Absolution
Jag har väntat i säkert fem år på att ett nytt Hitman-spel ska utannonseras och precis innan E3 2011 drog igång fick vi äntligen bekräftat att Hitman: Absolution är under utveckling. Agent 47 har liksom inte riktigt fått chansen att briljera som han skulle kunna på denna generations konsoler, Blood Money var trots allt en Xbox-portning. Hitman är tillbaka och det med besked verkar det som.
Bioshock Infinite var utan tvekan ett av de hetaste spelen på årets E3. Ken Levine verkar vara en skön kille. Så varför inte luta sig tillbaka i fyra minuter och njuta av lite berg- och dalbanor i skyn snack så här på söndagskvällen.
Precis som Jonas gjorde för ett par dagar sedan tänker jag välja ut mina favoriter från E3 2011. Jonas fokuserade på de mindre titlarna (ok, inte direkt okända spel men inte heller Modern Warfare 3) och jag ska försöka göra samma sak, men kommer säkerligen att misslyckas vid något tillfälle.
Papo & Yo
Först ut blir Papo & Yo som fick en hel del uppmärksamhet bland spelkritiker världen över. En berättelse som inte liknar någonting jag sett tidigare. Spelet handlar om en pojke som heter Quico och hans robot Lulu. I mixen finns också ett monster som blir ännu mer ett monster när han äter grodor (vilka han är beroende av). Det är inte svårt att dra paralleller till det verkliga livet.
BioShock Infinite
Jag kan inte låta bli att välja spelet som väldigt många spelsidor har utnämnt till årets spel på E3 2011, det ser helt enkelt galet bra ut. Miljöerna, karaktärerna… ja allt ser fantastiskt ut. Om det här toppar det första Bioshock (vilket det ser ut att göra) kommer jag gråta av lycka.
Everybody’s Golf
Playstation Vita är knappast ett självklart köp för min del. Jag stör mig inte på namnet eftersom jag inte bryr mig så mycket om namn. Alla namn låter korkade om man funderar tillräckligt länge. Problemet med Vita är att den ger mig samma vibbar som PSP gjorde. Alltså något jag verkligen är intresserad av men som jag inte vet om jag kommer spela på om jag köper en. Jag hoppas att Sony lärt sig av PSP-eran och inte bara släpper stortitlar som man hellre spelar på konsol. Det finns dock några undantag i dagsläget och ett heter Everbody’s golf.
Bastion
Kan bara hålla med Jonas om det här spelet. Varje liten detalj ser omsorgsfullt hanterad ut och berättarrösten som följer en genom äventyret kommer förhoppningsvis inte bli tröttsam utan snarare en frisk fläkt. Summer of Arcade kan inte komma snart nog. Är ni mer intresserade av Bastion kan jag varmt rekomender Giant Bombs videoserie ”buildig the bastion” som finns i fem delar.
Sådär, fyra spel jag verkligen ser fram emot. Utöver självklara saker som Forza 4, Mass Effect 3, Fifa 12, Battlefield 3 och Animal Crossing 3DS såklart. Den stora besvikelsen var utan tvekan Need for Speed The Run som såg bedrövligt ut. Bedrövligt.
Det nya namnet på PSP2 eller NGP som den också kallats blev till slut Playstation Vita. Varför det blev just det namnet har jag inte en susning om och jag kan inte påstå att det känns som ett speciellt bra namn. Men vem vet, kanske kommer det kännas bättre om ett par månader när det har fått sjunka in lite.
Hur som helst så ramlade jag över en sammanställning av kommande spel till Playstation Vita. Vilka som faktiskt blir release-spel och om vi i Europa ens får chansen att köpa konsolen innan året är slut återstår att se. Sony har inte vart helt tydliga på den punkten kan väl sammanfatta det som.
Spel på gång till Playstation Vita
Untitled Badman game
Unnamed Bioshock game
BlazBlue: Continuum Shift II Plus
Broken
Untitled Call of Duty game
Dragon’s Crown
Dynasty Warriors Vita (projektnamn)
Gravity
Hot Shots Golf
Hustle Kings
Lego Harry Potter: Years 5-7
Little Deviants
LittleBigPlanet Vita (projektnamn)
Modnation Racers
Monster Hunter Portable 3
Oddworld: Munch’s Oddysee
Oddworld: Stranger’s Wrath
Reality Fighters (projektnamn)
Untitled Resistance game
Ridge Racer (projektnamn)
Ruin (working title)
Silent Hill: Book of Memories
Smart As
Sound Shapes
StarDrone
Street Fighter X Tekken
Super StarDust Delta (projektnamn)
Top Darts
Uncharted: Golden Abyss
Virtua Tennis 4
Wipeout 2048
E3 2011 börjar lida mot sitt slut. Förutom att Nintendo roffade åt sig stor uppmärksamhet med deras nya konsol Wii U, så har vi givetvis fått se mängder av spel presenteras. En dag kvarstår, men det mesta som kommer visas är ju redan uppvisat vid det här laget. Själv har jag slaviskt följt livesändningarna på Gametrailers, IGN och Gamespot som haft många intressanta intervjuer och reportage från mässgolvet. Enda tiden på året då man faktiskt kan se ordentligt med spelteve här i Sverige. IGN (börjar 20:00) och Gamespot (börjar 19:00) sänder även idag.
I dagens inlägg tänkte jag lyfta fram några spel som jag personligen tyckt sett extra spännande ut – och då syftar jag inte till Battlefield 3, Mass Effect 3, Modern Warfare 3, Uncharted 3, Gears of War 3, Resistance 3, Far Cry 3, Ninja Gaiden 3 (ja, ni ser den röda tråden…) och alla andra storspel som ni utan tvekan redan har full koll på. Jag tänkte helt enkelt lyfta fram några spel som kanske inte fått riktigt lika mycket uppmärksamhet, men som jag tror kommer ockupera stora delar av åtminstone min tid det närmaste året.
Journey
Vi börjar med Journey, från Flower-skaparna That Game Company. Eftersom Flower är denna generations bästa spelupplevelse hittills så gäller det givetvis att spetsa både öron och ögon när dessa herrar och damer har något nytt på gång, för detta kan komma att bli magiskt. Journey visades faktiskt upp för första gången redan på förra E3, men i år har det visats mycket gameplay och snackats en hel del om spelet och jag blir bara mer och mer peppad. Inspirationen till spelet kommer enligt utvecklarna från hur vi människor har en förmåga att ta till oss andra okända människor på ett helt annat sätt i utsatta situationer. När man går längs gatan eller sitter på tunnelbanan i hemstaden är inte chansen så stor att någon inleder en diskussion med en främling, men är du ensam uppe och vandrar i bergen och träffar någon längs stigen är det självklart att både hälsa och kanske utbyta ett ord eller två.
Några ord är det dock inte att tala om i Journey då spelet helt saknar dialog, här hamnar du utan förklaring som en mystisk figur utan armar och fötter mitt ute i en öken. Långt borta i horisonten ser du ett upplyst berg. Det krävs inga instruktioner för att du skall förstå att berget är ditt mål. Du måste bege dig ensam ut i öknen och försöka nå dit. På vägen kan du träffa på en annan spelare, det är ingen datorstyrd karaktär, utan någon som också sitter och spelar Journey och råkar befinna sig på samma plats som du i spelet. Det kan vara din granne, det kan vara någon på andra sidan Atlanten. Inga namn syns, du kan inte bjuda in en vän från din vänlista, du har ingen aning om vem denna person är och du kommer aldrig få reda på det. Ni kan välja att slå följe och samarbeta, eller helt enkelt bara gå skilda vägar. Konceptet är intressant och presentationen är drömsk och sådär lagom flummig. Om man bortser från The Last Guardian som på årets E3 lös med sin frånvaro så är nog Journey det PlayStation 3-spel jag ser framemot allra mest.
Rayman Origins
Beyond Good & Evil 2 får vänta (ryktesvis till nästa generations konsoler) när pappa Michel Ancel lägger all sin tid på Rayman Origins. Och även om jag, precis som många andra, vill ha BG&E2 nu så kan jag inte bortse ifrån att jag faktiskt är ganska glad att han valt att lägga all sin energi på Rayman istället. Grafiken och designen är så läcker att man nästan dör lite inombords, vilket tillsammans med co-op och förhoppningsvis en attraktiv prislapp (då spelet släpps digital via Xbox Live Arcade och PSN) kommer göra detta till årets kanske mest givna köp.
Sonic Generations
Det fanns en tid för snart 20 år sedan då Sonic var den starkast lysande stjärnan på spelhimmelen. Men det var då det – efter hans storhetstid under Mega Drive-eran så har det gått käpprätt utför med undantag för ett par hyfsade spel. Senaste försöket att återuppliva honom med Sonic 4: Episode 1 blev ju inte heller speciellt lyckat. Men så utannonserade man Sonic Generations, och även om det för mig personligen är lätt att falla i nostalgi-fällan, så måste jag säga att detta ser riktigt läckert ut. En blandning av gammalt och nytt, som för en gångs skull verkar göras på helt rätt sätt med fin känsla i både grafik och design att döma av det vi fått se på E3. Första gången sedan 1998 (Sonic Adventures till Dreamcast) som jag faktiskt längtar till ett nytt Sonic-spel.
Bastion
Summer of Arcade är nog en av mina absoluta favorittider på året. Detta är när Microsoft samlar ihop fem riktigt heta Arcade-spel och släpper dem en efter en under en intensiv kampanj-månad. År 2011 verkar inte bli något undantag (bortsett från Fruit Ninja Kinect då kanske) och frågan är om inte Bastion ser allra trevligast ut. Jag är ju en sucker för omsorgsfullt handmålad grafik och lägg en favoritgenre (action/rpg) på det och sensommaren är räddad. Hoppas det regnar som fan.
Luigi’s Mansion 2
Ja, jag erkänner. Nintendo 3DS var kanske inte mitt smartaste köp hittills, men på årets E3 visade Nintendo åtminstone lite kärlek till konsolen. Mario 3D (såg förvånansvärt blekt ut), Mario Kart (såg kul ut), Kid Icarus (inget för mig) men framförallt Luigi’s Mansion 2. Måste väl erkänna att jag faktiskt aldrig spelat ettan, men denna Ghostbusters-doftande pärla fångade mitt intresse direkt. Charm i överflöd på bästa Nintendo-manér och jag börjar känna att mitt 3DS-köp kanske inte var förgäves trots allt.
PixelJunk SideScroller
Kyoto-baserade Q-Games har bevisat med sin mångfacetterade PixelJunk-serie till PlayStation Network att de inte är någon förutsägbar spelutvecklare. Med alltifrån racing till tower defence har de kanske inte alltid träffat rätt, men de har åtminstone försökt göra något annorlunda och spännande. Till E3 kom de med två nya titlar i bagaget – Lifelike (råflummigt musikspel) och den lite mer traditionella shootern SideScroller. Traditionell om man tittar på konceptet (doftar R-Type lång väg) men däremot betydligt intressantare rent grafiskt med läcker neon-grafik. Icke att förglömma är den snygga effekten som gör att spelet ser ut att köras på en gammal CRT-skärm med sina rundade kanter och lätt konkava utåtstående effekt, trots att spelet givetvis körs på en vanlig HDTV. Kika in gameplayet nedan så ser du vad jag menar.
Tidzoner är jobbiga när man bor i Sverige och försöker bevaka allt från E3 i Los Angeles. Därför tänkte vi nu så här någon dag senare kika lite närmare på vad Ubisoft pratade om sent på tisdagskvällen. Vi har inte glömt Sony, men eftersom deras konferens gick mitt i natten mot onsdagen så börjar vi med en recap av Ubisoft.
Ubisoft
Ubisoft kickade igång sin konferens med att fokusera på deras eget 25-årsjubileum. De började alltså göra spel redan 1986 och en av deras största succéer är utan tvekan den arm- och benlöse Rayman. Den snudd på legendariska spellegenden Michel Ancel (Pappa till Rayman) äntrade scenen och pratade kärleksfullt om sitt nya projekt Rayman: Origins. Ett urcharmigt leendeframkallande plattformsspel som fick många i publiken att dra på smilbanden och så även jag. Dessutom får Rayman en tokig blå knasig figur vid sin sida – co-op med andra ord (upp till fyra spelare till och med).
Vidare så dök det upp en speedad lustigkurre som försökte vara rolig på scenen genom att vara konstig och skämta med publiken. Publiken skrattade inte jättemycket vad jag kunde höra och han förblev mest konstig i mina ögon. Fast jag måste erkänna att jag skrattar betydligt mer nu i efterhand. Titta på nedan video så förstår ni nog. En ny E3-klassiker är född. Mr Caffeine!
För ett tag sedan köpte Ubisoft utvecklarstudion Reflections och därmed också varumärket Driver. På konfan visade man upp en purfärsk trailer av det nya spelet Driver: San Francisco så klart. Men trots att jag är ett gammalt Driver-fan (främst första spelet) kan jag inte säga att jag är speciellt peppad. En sak är dock lovande och det är att Reflections sett till att spelet flyter på i 60 bilder i sekunden, vilket förstås alltid är att föredra i just bilspel. Men som sagt, jag är inte övertygad.
Något som däremot var riktigt övertygande var Far Cry 3. Det verkar som Ubisoft Montreal har jobbat fram en riktigt grym grafikmotor för det såg oerhört läckert ut.
I övrigt så visade man även Ghost Recon: Online, som endast kommer till PC, (kanske Wii U också föresten) och Ghost Recon: Future Solder som såg helt okej ut utan att få mig så där jätteintresserad. En kul utannonsering från Gearbox Software var Brother in Arms: The Furious Four, som verkar har tagit en del inspiration från Inglorious Bastards. Kanske, kanske inte kan bli nåt. Kul med ett nytt grepp om 2:a världskrig-genren i all fall. Nu när jag tänker efter var det lite likt Insomniacs nya spel OverStrike eller om det är tvärtom kanske.
Allt som allt tycker jag att Ubisofts konferens var riktigt bra (Rayman! Far Cry 3!) även om jag saknade Beyond Good & Evil 2. Det var jag nog inte ensam om och tyvärr tyckte jag mig höra att den nämnda uppföljaren förmodligen inte kommer släppas till denna generations konsoler. Osäker på vart jag snappade upp det dock. Den som väntar på något gott?
Då var den här. Trailern som hela spelvärlden har väntat på. Fylld med tokigheter som att plocka svamp, klä ut sig till Link och simning. Äntligen känns mitt 3DS-köp befogat. Ta en titt och förlora dig i magin som är Animal Crossing. Vad passar bättre som premiär för sidans första dagboksepilog. Fullständig dagbok för dag 158 hittar du här.
Nintendos presskonferens är precis avslutad och som någon nämnde under själva konferensen väcktes fler frågor än vad frågor besvarades. Inledningsvis låg 25års-jubiléet av Zelda i fokus med pampig orkestermusik i verklig form och tal om konserter världen över, soundtracks, Links Awakening, Four Swords och så klart Ocarina of Time och Skyward Sword. Sen gick de raskt över till att försöka ruska liv i 3DS.
Iwata tätt följd av Reggie lyfte fram Mario Kart, Star Fox, ett nytt Mariospel, Kid Icarus och Luigis Mansion som kommande stortitlar. Att ingen pratade om Animal Crossing ser jag som ett rejält övertramp, men Jonas hävdar bestämt att han såg loggan flyga förbi vid ett tillfälle. Det pratades också om den nya onlinebutiken där Excite Bike nu finns att ladda ner gratis. Vilket jag precis gjorde. Reggie utlovade demos och trailers i butiken senare i år – vilken revolution!
Men den stora nyheten var såklart den nya konsolen. Eller menar jag den nya kontrollen? Förvirringen kändes inledningsvis total. Nintendo visade stolt upp Wii U (namnet behöver vi inte diskutera nu) i form av en kontroll med stor pekskärm, kamera, gyro och annat smått och gott. Det ska gå att fortsätta spela spelen på kontrollen även när någon annan vill se på TV. Vem har bara en TV undrade jag tyst för mig själv.
Kontrollen ska också gå att använda i en massa spel för att göra upplevelsen mer… unik. Kartor i äventyrsspel, på golvet med en virtuell golfboll på tillsammans med en Wii-mote, brädspel tillsammans med vänner (utan tv) och så vidare. Självklart skulle allt revolutionera spelbranschen och få oss att spela tvspel på helt nya sätt. Kontrollen kändes väldigt intressant men frågan är om den inte kommer vara lite klumpig att spela med på ett traditionellt vis.
Det dök även upp en del tredjepartsutvecklare som talade gott om den nya kontrollen – men vänta nu. De pratar om en ny konsol, men Nintendo har inte sagt något om den alls. Bara ny kontroll, inte ny konsol. I vilket fall som helst utlovades nya spel som Darksiders 2, Ghost Recon Online, Metro Last Light och Ninja Gaiden 3. En massa nya spel med andra ord, förlåt, jag menar gamla spel när och om de släpps 2012. Hmmm.
Kontrollen bekräftar med andra ord mycket av det som redan läckt ut på internet men det vi inte visste lika mycket om, alltså konsolen, vet vi fortfarande inte så mycket om. Förutom att ordet HD Graphics dök upp vid ett par tillfällen. Reggie pratar dock i slutet om fyra plattformar där Wii U är en av dem, jag utgår ifrån att företaget helt enkelt inte är redo att visa upp den nya hårdvaran än. Om jag kände mig uppgiven efter Microsofts konferens, känner jag mig redigt förvirrad efter Nintendos. Flög det förbi en Animal Crossing-logga eller vad?
