Tvspelsdagboken.se

Retro, nytt och allt däremellan.

Sida 83 av 111

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Skyrim

I mars 2006 släpptes The Elder Scrolls IV: Oblivion till hemdator och Xbox 360. Året efter till Playstation 3. För spelhungriga 360-ägare var det ett enkelt val att dyka ner i timtals av rollspelande, speciellt med tanke på att det inte fanns mycket annat att spela på plattformen just då. Men självklart också för att Oblivion var ett storslaget RPG, hyllat av nästan en enad kritikerkår, men inte utan brister. Bethesda plockade sedan upp klassikern Fallout och gjorde även där en gedigen insats. I år var det äntligen dags för del fem i Elder Scrolls-serien och den 11 november släpptes Skyrim. Bethesda har alltid mycket att leva upp till, men i vanlig ordning klarade de galant av den uppgiften.

Att snitta över 95 på Metacritic, och med andra ord få nästintill perfekta resultat bland recensenter världen över, är något av en bedrift. Till Xbox 360 är det bara sju spel som klarat av det. Samma sak till Playstation 3. Till Wii är det fyra och till Nintendo DS – inget. Skyrim snittar 96. Recensenterna understryker att Bethesda har skapat en djup värld, med intressanta karaktärer och miljöer. Även efter 100-tals timmar tycks inget kännas generiskt. Skyrim är verklighetsflykt när den är som bäst helt enkelt. Samtliga av oss gissade på ett snitt över 90, men ingen av oss tog poäng. Jösses.

Fredrik (gissat snitt 92): ”Min relation till Edler Scrolls är något traumatiskt. Jag spelade och gillade Morrowind men med handen på hjärtat var det Oblivion som verkligen fick mig på fall. Jag hade lagt ner omänskligt många timmar i Oblivion när min Xbox-profil blev korrupt och ingenting jag gjorde lyckades återställa den. Profilen var borta liksom mina sparningar i Oblivion. I ett försök att aktivt förtränga den upplevelsen valde jag att blicka framåt och när de första bilderna och klippen från Skyrim visades upp förstod jag att något stort var på gång. Jag utgick ifrån att det skulle bli riktigt jäkla bra, drog till med ett högt snitt, köpte sen spelet och insåg redan efter några timmars spelande att jag hade gissat för lågt. Om Skyrim inte blir årets spel för min del ska det dyka upp något väldigt speciellt.”

Daniel (gissat snitt 91): ”Elder Scrolls har alltid varit en serie som RPG-nördarna höjt till skyarna men det var först i och med Oblivion som jag drogs ner i detta RPG-träsk. Fast det är förstås en sanning med modifikation eftersom jag faktiskt aldrig tog mig igenom hela berättelsen. Andra spel kom i mellan och det föll i glömska. Jag har gjort några försök varje år för att få till ett avslut, men utan att lyckas. Har lovat mig själv att jag måste ge Skyrim den tid det förtjänar om jag ska köpa det. Så här i efterhand känner jag mig feg som inte vågade gissa på ett högre snitt. Det är lätt att vara efterklok för det är banne mig inte många spel som snittar 96 – helt sjukt. Det verkar helt enkelt inte som att jag har något annat val än att köpa Skyrim jag med.”

Thomas (gissat snitt 90): ”Mein Gott vilket högt betyg. Det gör mig inte mindre sugen på att införskaffa spelet och tillägna det all min lediga tid. Har längtat efter detta ända sedan jag kärade ner mig i Oblivion. Finns få spel som jag sett så många ”inför-trailers” av. Inte speciellt bitter över denna poängförlust faktiskt, dels för att ingen annan fick poäng och dels för att bättre betyg torde innebära bättre spelupplevelse för mig så småningom.”

Jonas (gissat snitt 92): ”Jag har aldrig fastnat för Elder Scrolls-serien, men det beror nog mest på att jag aldrig gett den en ärlig chans. Att detta skulle bli bra förstod nog alla, men att det skulle leta sig upp på skyhöga 96 i snitt är ju extremt imponerande. Efter Fredriks konstanta tjat dom senaste dagarna så svängde jag faktiskt förbi Elgiganten igår för att plocka upp ett exemplar. Det var slutsålt (vilket lustigt nog gjorde att jag snubblade över ett helt annat spel som istället blev en av de mäktigaste spelupplevelserna jag haft på många år, men det berättar jag mer om en annan dag). Hatten av för Bethesda och imorgon är det jag som ger mig ut på jakt efter ett eget exemplar.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (-) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 4 p (-)

Dag 319: SSX och Bethesda-spel resten av livet

Vintern knackar på dörren och suget att ge sig ut i backarna igen är större än någonsin. För oss soff-atleter har dock utbudet av snowboard-spel till den här generationen varit extremt torftigt. Shaun White gjorde något misslyckat försök, Stoked blev väl inte heller jätteväl mottaget och Amped 3 var en ren förolämpning mot seriens tidigare spel. Jag är inget fan av SSX-serien, men med tanke på hur mycket jag längtar efter ett vettigt snowboard-spel just nu så kan jag inte låta bli att hoppas åtminstone litegrann att det ska bli bra denna gång. Ny trailer har det kommit i alla fall, ser lite fräsigt ut.

Annars då? Tja… i februari utlyste Bethesda tydligen en tävling. Om någon födde en bebis den 11 november 2011 (då Skyrim släpptes) och döpte barnet till Dovahkiin så skulle man bli belönad med alla spel Bethesda någonsin släppt, och någonsin släpper i framtiden. Inte helt oväntat var det någon som antog utmaningen. Och jag vet att ni undrar, men nej, det var faktiskt inte Fredrik.

Dag 318: Skyrimberoende

Ett beroende går att definiera på lite olika sätt. Traditionellt beskrivs det som ett fysiologiskt eller psykologiskt överdrivet behov av en drog. Med tiden ökar toleransen och man behöver mer av den givna substansen för att dämpa begäret. Idag är definitionen betydligt luddigare, vi kan tydligen vara beroende av allt möjligt som kakor, tv eller travhästar. Kan man då vara beroende av ett tvspel – definitivt utifrån den senare definitionen.

Jag skulle vilja klassa ett spelberoende (och då pratar jag inte om trötta människor som slänger bort sin månadslön på Jack Vegas-maskiner) som ett tillstånd då spelet inte bara konsumerar den tid man tillbringar tillsammans med det, hållandes i en handkontroll. Utan även den tid då spelet är flera kilometer bort, och man vet att just i detta ögonblick går det inte att spela. Men det hindrar en inte från att tänka på det och räkna timmarna tills man återigen kan uppta den mer direkta bekantskapen med spelet ifråga.

Få spel har den effekten på mig, även om jag överlag skulle se mig som en extremt stor konsument av spel. Men få spel slukar mig totalt. Får mig att tänka på hur mitt vardagsliv skulle påverkas om samma regler som gäller i spelet gäller även där. Skyrim är ett sådant spel. Jag försöker nu spela i korta pass för att det inte ska ta slut, om det nu kan göra det. Vill kanske inte öka min toleransnivå. Varje ledig stund diskuterar jag Skyrim med någon, läser om det på nätet, lyssnar på en podcast om det eller tittar på videoklipp. Bethesda har lyckats med att skapa något unikt, en värld som verkligen suger tag, där alla mekanismer, miljöer, karaktärer helt enkelt faller på plats. Det här är något speciellt, något som kanske dyker upp en gång per konsolgeneration.

Visst, alla i min omgivning kanske inte uppskattar det här beroendet men ska jag vara beroende av nått är jag glad att det är Skyrim. Just ja, Bethesda jobbar aktivt med en patch som ska fixa de mest kända problemen i spelet men det kommer ta ett tag innan den kommer. “We are continuing to work on an update for all platforms to address issues any bugs and [performance] issues we can. We will fix as much as we can for your platform. I don’t know if it will fix ‘your’ bug. Takes a while to test/fix/regress. Hang in there.” twittrade Bethesdas Pete Hines. För dig som vill mätta ditt Skyrimbehov men inte har tillgång att spela just nu kommer här ett litet making-of-klipp.

Dag 317: Helgonens trea

Tvspelsdagboken rollspelar som aldrig förr, eller ja, egentligen är det faktiskt bara Fredrik som haft vett nog att köpa en av årets GOTY-kandidater (Skyrim). Vi andra skyller ifrån oss med diverse bortförklaring tills vidare men kommer nog köpa det allihop även vi tids nog.

Ett annat högintressant spel som släpptes idag är Saints Row: The Third. Det är svårt att inte dra på smilbanden när PR-maskineriet fullkomligt väller ur sig nya filmer och trailers som tydligt visar hur underbart sjuka i huvudet utvecklarna på Volition faktiskt är. Det känns inte som att det går ogilla en pimp som synkar sina dansmoves med explosioner?


Bild från Neogaf.com

Jag gillar att Volition går all in och går helt bananas på sandlådekonceptet och att co-op verkar vara en central del i upplevelsen. Förr eller senare kommer jag röja runt som en pajas i helgonens trea. Just nu hinner jag helt enkelt inte med. Jag säger bara; Superheros, Space Men, Gimps, Pimps, Atomic ATVs, Farts in a Jar, Dildo Bats, Destroyer Jets, Zombies och Reaper Drones. Behöver jag säga mer? Det här spelet har allt – till och med Burt Reynolds.

Dag 314-316: Veckans fynd – alla måste köpa

Den här veckan är fullproppad med nya spel. Assassin’s Creed, Saints Row – The Third, Need For Speed – The Run (om någon nu skulle vara intresserad av det, tror det är bäst för alla att inte vara intresserad av det), nygamla Halo och Super Mario 3D Land. Allt det här (utom såklart NFS) är intressant för min del om det inte vore för ett enkelt faktum, Skyrim släpptes förra veckan och det skulle vara en förolämpning mot det spelet att våga släppa in något annat i min konsols medialäsare.

Har du inte redan köpt Skyrim kan det bero på lite olika saker. Du kanske tror att det inte är något för dig och då kan du väl vänta på Kinect Disneyland Adventures som kommer på fredag, vad bryr jag mig? Det kan också bero på att du inte vet vad Skyrim är för något och då läser du antagligen inte den här texten eller så har du missat det på grund av din iver att få lägga vantarna på Kinect Disneyland Adventures. Det är ok, alla kan inte känna till allt som händer och jag kan förstå att ett virtuellt besök på Disneyland i kombination med lite minispel kan vara, minst sagt, förtrollande. Eller så beror det på att du inte listat ut var du kan hitta spelet till ett riktigt bra pris. Ni vet, lite finanskrisigt sådär.

Är du av sådan sort att du inte litar på utländska siter för din konsumtion. Ja då är du något fördomsfull och kanske behöver se över hur du vill förhålla dig till dina medmänniskor. Hur som helst så säljer Megastore.se Skyrim för 465 kronor vilket är ett riktigt bra pris för ett spel av den här kalibern. Timpriset är inte speciellt högt om vi säger så. Är du en öppen person som gillar andra kulturer och inte vill diskriminera mot någon går det även att ta en sväng över till Amazon.co.uk där det går för runt 400 kronor till Playstation 3 eller Xbox 360. Jag spelar det för fullt till Xbox 360 men tråkigt nog köpte jag den normala utgåvan. Nu funderar jag helt seriöst på att uppgradera till Collector’s Edition istället, vad är väl fjuttiga 1500 kronor för något såhär underbart.

Dag 315: Skyrim

Att få slita av plasten på ett spelfodral är en skön känsla. Speciellt när det är på ett spel man längtat efter väldigt länge. Jag har nu installerat Skyrim på min 360, upplevt ännu en day one patch och brett ut den stora, men märkligt illaluktande, kartan över provinsen på mitt vardagsrumsbord. Min trofasta kaffetermos är fylld till bredden och det är dags att ta tag i de svåra besluten. Det är dags att skapa min karaktär och förbereda mig mentalt på att tillbringa massvis av timmar med den. Ångestfyllt så det heter duga.

Problemet med mig är att jag i rollspelande sammanhang ofta väljer den fega vägen. En karaktär med stort svärd som jag lätt kan trycka upp i fiendens ansikte. Jag vill ofta välja en trollkarl eller trollkvinna men fegar alltid ur. Det är dags att förändra den biten nu. Nu jävlar ska det skickas besvärjelser och kokas bubblande drycker. Det finns tio raser att välja mellan och jag tänker inte spela som varken katt eller ödla, vilket lämnar åtta alternativ. Alternativen det står mellan just nu är High Elf, Dark Elf eller Breton. Alla tycks vara lagda åt det mer magiska hållet. Så om ni ursäktar mig ska jag hitta en wiki och läsa på lite. Varför köpte jag inte strategiguiden?

Ok, valet faller troligtvis på en High Elf, mest för att det låter trevligare än Dark Elf. Ett annat problem jag har är att jag inte vill framstå som specifikt ond. Tydligen ska Skyrim vara lite mer flexibelt i och med borttagandet av specifika klasser, så min Alv kommer säkerligen svinga ett stort svärd snart nog. Skit samma, nu är det dags att idka lite verklighetsflykt. Helgen kan äntligen börja. 111111.

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Uncharted 3


Uncharted: Drake’s Fortune var ett bra spel. Varken mer eller mindre. Viktigast var att det lade grunden för vad som skulle bli en av de bästa spelserierna för den här generationen. Absolut den bästa som är Playstation 3-exklusiv. Det var i tvåan som Naughty Dog prickade helt rätt, de hade tagit fasta på de ögonblick som stack ut i ettan och sen gått hela vägen till banken med den kunskapen. Tvåan var ett fantastiskt spel, ett spel som fick oss att tappa andan vid flera tillfällen och det var en ren njutning att få känna sig delaktig i en äventyrsfilm av högsta kaliber. Indiana Jones klarade av att underhålla oss i en och en halv film, Nathan Drake har nu gjort det i två och en halv.

Kritikerna är överlag saliga. Uncharted 3: Drake’s Deception snittar högt, 92 närmare bestämt. Självklart är inte alla helt nöjda, det finns dem som klagar, men majoriteten hyllar spelet för pusslen, actionsekvenserna och det (som fortfarande, även efter tvåan, känns så skönt otippat) gedigna flerspelarläget. Visst, det finns en känsla av att man har gjort det här förut, men skulle det vara ett starkt argument för att dela ut ett dåligt betyg skulle Modern Warfare 3 bli sågat vi fotknölarna. Vi utgick alla ifrån att trean skulle få riktigt höga betyg, frågan är bara vem som gissade bäst.

Fredrik (gissat snitt 91): ”Med tvåan i bakhuvudet och av det lilla jag sett från trean var det inte svårt att dra till med ett riktigt högt snitt. Anledningen till att jag inte gissade högre var att jag utgick ifrån att vissa recensenter skulle ha tröttnat lite på Uncharted-konceptet. Sen finns det alltid nån som vill sticka ut lite och sätta ett extra lågt betyg för att locka arga internet-personer till sidan och på så vis generera mer trafik. Jag är nu några timmar in i Uncharted 3 och visst, jag känner igen mig. Men det gör jag när jag spelar Forza 4, Battlefield 3 eller Arkham City också. Satan vad bra det här spelet är.”

Jonas (gissat snitt 95): ”Uncharted. Ettan var grym, tvåan lite sisådär, men trean ser inte dum ut alls. Kommer garanterat bli ett köp lite senare när priset sjunkigt en smula. Och angående betyget då. Min gissning var nästan spot-on, men det är lustigt hur en sen 5/10-recension kan påverka ett Metacritic-medel. Väldigt lustigt. Ha. Ha.”

Daniel (gissat snitt 92): ”Äntligen kammar jag hem full pott i denna tävling. Synd bara att alla andra (utom Jonas då) också fick poäng i den här rundan. Inte bra. Att gissa ett snitt på 92 var inte direkt vågat då Naughty Dog har visat att de kan göra spel i världsklass förr. Del ett var riktigt bra, del två några snäpp bättre och nu förväntar jag mig pricken över i:et, en trea i världsklass.”

Thomas (gissat snitt 93): ”Jag har inte den blekaste om vad Uncharted 3 är, och jag äger ingen PS3 heller så att jag plockade poäng i detta moment känns som en stor bedrift. Eller lyckosam chansning kanske. Jag observerade dock att jag hade exakt rätt betygsgissning för ett par dagar sedan, så det känns ändå lite snopet att tappa fullpoängaren till någon annan. Anyway, jag får åtminstone poäng den här gången, det är inte varje vecka det händer precis. Därför håller jag nu tyst och ler inombords.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (+3) | Fredrik: 8 p (+2) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 4 p (+2)

Dag 314: Nytt från Simogo

Alltid extra kul att lyfta fram svenska spelutvecklare (åtminstone när dom gör något vettigt) och idag utannonserade Simogo sitt kommande spel Beat Sneak Bandit. En kombination av rytm- och smygarspel ser det ut att bli denna gång, givetvis inpackat i studions sedvanligt sköna visuella stil. Tidigare har Simogo släppt Kosmo Spin och Bumpy Road till Apple-produkterna, som båda tagits emot väl av såväl spelare som kritiker. Kika på första trailern nedan.

Dag 313: Kalle Anka och The world of Skyrim

Dag 313 har snart nåt sitt slut och jag som gammal Kalle Anka-prenumerant kom förstås genast att tänka på Kalles gamla trotjänare 313 som alltid funnits där i vått och torrt vid hans sida. Det fick mig att fundera på vad det finns för spel där vår kära anka medverkar och de första jag kom att tänka på var de klassiska ”Ducktales 1 &2”. Men efter lite youtubande inser jag att Kalle nog bara gästspelade, eftersom det faktiskt var Farbror Joakim som hade huvudrollen i dessa NES-klassiker. Andra Kalle-spel är förstås de enormt uppskattade Kingdom Hearts-serien där Disney och Squaresoft fick till ett samarbete som förmodligen var rätt otippat för de allra flesta. Mer än så vet jag egentligen inte om Kingdom Hearts, det är nämligen en spelserie som gått mig helt förbi under alla år. Vad har jag missat?


Inser också hur gärna jag hade velat haft ett Super Nintendo på 90-talet så jag hade kunnat spelat det supercharmiga plattformsliret ”Donald Duck”. Blev oerhört sugen på att skaffa SNES nu.

Från Kalle Anka till det högaktuella Skyrim som släpps nu på fredag som precis fått en ny trailer där spelvärlden visas upp. Själv köpte jag Oblivion direkt när det släpptes våren 2006 men spelade faktiskt aldrig igenom det. Jag har gjort ett flertal försök att ta mig igenom spelet men har har känt samma sak varje gång. Det är på tok för tidskrävande och i mitt tycke inte tillräckligt bra längre så här 5 år senare. Oblivion betraktades som GOTY av många och det finns väl en del som tyder på att även Skyrim skulle kunna konkurrera om den titeln i år. Trailern övertygade mig inte. Att köpa nu eller sen – det är frågan.

Dag 312: Lite tankar kring Gamex 2011

Gamex 2011 är till ända och vi på tvspelsdagboken var såklart där för att ta pulsen på tvspelsvärlden. Att sammanfatta allt i ett enda inlägg skulle vara extremt svårt och långrandigt. Därför ska jag försöka bidra med några korta punkter och tankar kring vad som gjorde störst intryck på mig på årets mässa.

Först och främst tycker jag att Gamex kändes lite större och lite bättre i år. Man hade ”puttat upp” allting en nivå, även om det fortfarande inte går att jämföra med de stora mässorna utomlands. Hoppas dock att de kan nå dit en vacker dag, hade varit nice. Men det som gjorde störst intryck på mig i år är följande (utan inbördes ordning):

– 3D-funktionen i Mario Kart 7 till Nintendo 3DS fick mig till och med att börja kolla runt lite vad en 3DS kostar i dagsläget. Ett köp som kändes helt uteslutet före mässan.
– PS Vita var snygg och kändes lyxig. Men kan den konkurrera ut de smarta mobiltelefonerna egentligen? Återstår att se.
– Nostalgi är underbart. Blev sugen på att köpa alla gamla konsoler vid nostalgibordet. Ååh Sega Mega Drive, come back!
– Är det verkligen värt att köa i flera timmar för att få testa lite MW3 och Diablo 3? Kidsen är onekligen tålmodiga när det kommer till tvspelande. Är de lika tålmodiga när det gäller matteprov i skolan tro?
– En ”pressdag” hade varit skönt, nu när vi på tvspelsdagboken faktiskt räknas till press. Föreslår att portarna öppnas för pressen några timmar kvällen före den officiella öppningen. Köerna till vissa saker är helt enkelt inte värda att stå i.
– Känslan av att mässan egentligen är en stor arkadhall med mestadels spel som redan är utgivna infann sig tyvärr även i år, om än i mindre skala än i fjol.
– Jag längtar till Mass Effect 3. Så är det bara.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »