Catherine, från Persona-skaparna Atlus, verkar inte bara bli årets mest skruvade spelupplevelse, det verkar även få årets märkligaste samlarutgåva, eller ”Love is over deluxe edition” som den även kallas.
Förutom att spelet kommer i en pizza-box från en påhittad bar i spelet, så vad sägs om följande saker – ett par boxershorts som liknar de huvudpersonen Vincent bär i spelets drömsekvenser, en tröja lik den som bärs av Catherine och ett kuddöverdrag av det lite vulgärare slaget.
Kruxet verkar vara att dels kommer denna utgåva faktiskt bli begränsad på riktigt – och kommer enbart tillverkas baserat på hur många som faktiskt förbokar den. Dels har jag inte hittat någon butik i Sverige som faktiskt tar emot förhandsbokningar, utan det kanske är en beställning från USA som gäller om man verkligen är sugen (men om spelet är regionsskyddat, så blir det ju tyvärr lite bortkastad). Det positiva är att paketet faktiskt bara kostar 80 dollar, vilket med dagens dollarkurs inte är mer än knappa femhundringen (plus frakt och eventuell tullavgift då).
Nintendos bärbara dubbelskärmare har varit en braksuccé för det japanska spelföretaget. Vissa skulle till och med argumentera för att det var en slags räddare i nöden eftersom det var DS som banade vägen för Nintendos avancemang ut på casual-marknaden. Visst, spelen som alltid tycks ligga på topplistorna är Mario Kart, New Super Mario Bros och sen kanske något sköta-om-ett-litet-djur-spel men faktum är att det finns en hel del doldisar även till DS. OK, kanske inte direkt doldisar men i skuggan av Mario är det lätt att missa vilket spel som helst. Här kommer fyra spel som gör dig till en mer sofistikerad DS-användare.
1. Advance Wars: Dual Strike
Advance Wars kan ses som den perfekta inkörsporten för strategispel av det mer actionfyllda slaget. Spelet är enkelt att sätta sig in i och estetiken är gulligt tilltalande, med andra ord väldigt japanskt. Spelserien har funnits med ett tag och har ständigt utvecklats till det bättre, i varje fall enligt min uppfattning. Advance Wars: Dual Strike var ett tidigt släpp till Nintendo DS och det drog verkligen nytta av de dubbla skärmarna. Man fick direkt en bättre överblick över slagfältet samtidigt som man ser all information om enheter och annat och det blev även lättare att kontrollera sina arméer med hjälp av pekskärmen. Det enda som är riktigt störande i Dual Strike är den oändliga dialogen mellan spelets olika karaktärer inför uppdragen. Men även om man sliter ut sina fingrar för att trycka bort den är uppdragen snyggt upplagda och med tiden också riktigt utmanande. Har du missat den här spelserien är det en miss av dig. Köp.
2. Elite Beat Agents
Bara premissen för det här spelet borde få den värsta skeptikern att springa till en spelbutik. En grupp väldigt speciella agenter tar sig an diverse problem genom, *host* dans. Nu pratar vi inte om att lösa världens brottslighet genom dans utan snarare de där mer vardagliga problemen. Tänk dig följande scenario. En tonårstjej sitter barnvakt åt två mer eller mindre odrägliga barn. Hon har bjudit in en kille som hon är förälskad i och planerar att informera den unge mannen om att hon vill kila stadigt. Allt verkar lugnt och tillfället är äntligen kommet. Men icke, barnen väsnas högljutt, blöjor behöver bytas och mat måste fixas. In kommer The Elite Beat Agents. En popcorn-vänlig låt sätts igång och då är det bara att fatta sin stylus och få jobbet gjort. Sköter du jobbet rätt belönas du med poäng, stjärnbetyg men framförallt lyckan av att se ung kärlek utvecklas. Jag är fullt medveten om att ovanstående beskrivning kan få vem som helst att tappa hakan och skita fullständigt i att spela Elite Beat Agents. Men tänker du efter så inser du att världens problem löses bäst genom dans och då är det din plikt att bidra. Din plikt.
3. Hotel Dusk: Room 215
Det är svårt att beskriva Hotel Dusk på ett vettigt sätt. Man kan å ena sidan se det som ett klassiskt äventyrsspel, å andra sidan som en interaktiv deckare. Men varför placera in det i ett fack när man kan spela det istället. Stämningen, estetiken och berättandeformen höjer Hotel Dusk till en egen nivå och redan när storyn tar sin början på hotellet vet man att något speciellt väntar. Du spelar som Kyle Hyde, en före detta polis, som letar efter sin kollega. Genom att interagera med människor på hotellet och lösa diverse pussel kliver du vidare in i ett äventyr du inte vill lägga ner. Saknar du peka-klicka-äventyrsspel av den gamla skolan men samtidigt är ute efter något speciellt, något unikt, ska du införskaffa Hotel Dusk: Room 215. Nu.
4. Grand Theft Auto: China Town Wars
Grand Theft Auto skulle ha varit ett säkert kort. Alla har hört talas om serien och de flesta älskar den, om du inte råkar vara en förälder med moralpaniska drag. Men till DS gick spelet försäljningsmässigt sådär även fast kritikerna tjöt av lycka. Det finns två generationer av GTA-spelare. Den som var med redan vid de två första spelen och sen de som hoppade på tåget då San Andreas äntrade marknaden. Grov generalisering såklart, men i runda slag ungefär så. China Town Wars borde i vilket fall som helst tilltala båda grupperna då estetiken skriker old school-GTA men djupet och historieberättandet påminner mer om dagens GTA. Om du av någon anledning avskrivit China Town Wars på grund av plattformen eller att du inte tycker det liknar fyran tillräckligt mycket är det bara att tänka om. Du kommer få mer GTA än du klarar av att hantera och det kan enbart vara positivt. Finns även till PSP.
Någon gång i år ska EA Sports nylansera SSX-serien. Det blir första gången vi får se ett SSX-spel på den här generationens konsoler (jag vägrar räkna Blur). Senast ett SSX-spel kom ut var 2005 (igen, jag vägrar räkna Blur). Med andra ord, ett bra tag sedan. EA kallar det en återuppfinning. Det finns säkert många med mig som har varma minnen av galna trick, vansinniga hastigheter och halvflummiga snowboardåkare med lika halvflummiga one-liners. För min egen del var det med SSX Tricky som dåvarande EA BIG satt klorna i mig. Jag fastnade direkt och kunde lätt sitta flera timmar per dag tillsammans med Elise, flygandes ner för galnare och galnare backar. Inte sedan Tony Hawk’s Pro Skater 2 hade jag haft lika roligt med ett extremsportsspel. Med tiden började dock varumärket SSX vattnas ut och det är fullt förståeligt att EA valde att ta en paus, istället för att göra en Activision.
Samtidigt som mina förväntningar är skyhöga och min längtan efter nya SSX är stor, är jag samtidigt orolig. Orolig för att EA Sports (till skillnad mot EA BIG) ska göra SSX till ett för allvarligt spel, ha för stora ambitioner att föra in för mycket verklighet eller att bara göra sörja av det hela. Jag vill inte ha ett nytt Amped, för det är ett helt annat spel med sina egna unika kvaliteter. Jag vill absolut inte ha något som påminner om Stoked eller Shaun White, av den enkla anledningen att jag vill ha ett bra spel. Jag hoppas EA Sports kommer ihåg sitt arv men att de kommer med något nytt. Jag vill känna mig trygg och samtidigt överraskad. Som sagt, mina förväntningar är skyhöga. I vanlig på-internet-vill alla-veta-hur-allt-går-till-överallt-anda har utvecklingsteamet släppt några filmer som de kallar Bringing Back the Franchise. Den senaste delen, del 4, ser ut såhär:
I veckans fynd har jag fångat upp Pelle Duveblads tips från Dag: 121– Fallout – The Ultimate Collection. Jag funderar på om jag ska göra en bekännelse så här tidigt i veckan eller om jag gör bäst i att låta bli. Nåväl, här är den: jag har aldrig spelat ett Fallout-spel. Jag skäms.
Nu har jag förvisso inte varit någon äkta RPG-nörd, vare sig på det glada 90-talet eller idag, vilket förstås förklarar en del. Jag har främst hållit mig till ”RPG-spel” som Mass Effect och Fable. Någonstans kan jag ändå tycka att jag borde ha provspelat åtminstone någon del i serien, men icke. Kanske är det inte min typ av spel helt enkelt, det är i alla fall det jag försöker intala mig själv när jag reflekterar över att jag inte ens tillbringat tio minuter i Fallout-universumet.
När ett stycke spelhistoria endast kostar mig 29 kr är det kanske läge att investera i denna samling och ge den en chans på min bärbara. Bättre sent än aldrig? Problemet blir förstås att prioritera min speltid och med handen på hjärtat så är jag mycket mer lockad av de nyare Fallout-spelen, som också finns att hitta billigt nu. Frågan är förstås vilket eller vilka av spelen jag ska satsa på? Det finns inte en rimlig chans att jag kan ta mig igenom alla…
I dagarna har video och tvserietjänsten HULU Plus lanserats på Xbox 360-plattformen, tjänsten har redan funnits tillgänglig till Playstation 3 ett tag. Men vänta ett tag. Det är ingen idé att du springer och startar din box för det här gäller såklart inte i Sverige. Näe, ingenting tycks gälla i Sverige. I USA finns Netflix och nu Hulu Plus till Xbox 360 – vi har Zune Video Marketplace. Ha.
Zune till Xbox 360 är fruktansvärt pinsamt. Utbudet av film är katastrofalt dåligt, det finns inga tvserier (och tvserien är väl den nya filmen, eller hur?) och priserna, ja priserna ska vi inte ens tala om. Låt oss säga att det många gånger är billigare att köpa eller hyra filmerna i fysisk form och då har ju konceptet med digital distribution tappat en del av sin funktion, eller? Jag förstår om det är knepigt att fixa med rättigheter på olika marknader, men ärligt talat, är det inte dags att vi tar ett steg in på 2000-talet snart?
Hulu Plus kostar ungefär åtta dollar i månaden, alltså cirka 48 kronor. För det får du serier som SNL, Arrested Development, The Office, Firefly, Family Guy, Glee och en massa, massa annat. På Zune kan man hyra Death Race 2 för 60 konor. Sen får vi inte glömma Netflix som har ett enormt utbud av film, television och snart även eget, exklusivt, innehåll. Priset är detsamma som för Hulu Plus. På Zune Video Marketplace kan jag titta på The Guild som, även om det är gratis, kostar stora delar av din livsglädje.
Det som fick bägaren att rinna över för min del var HBO:s lansering av sin iPad-app som fick mitt twitterflöde att gråta av glädje. Tydligen gäller tjänsten folk som redan abonnerar på HBO, appen till iPad är en liten kul bonus. En bonus som låter dig streama i princip hela HBO:s utbud av fantastiska tvserier direkt till din iPad. Vad har vi? Ingenting. Och säger du att Play-apparna faktiskt finns till iPhone så börjar jag också gråta – men inte av glädje.
Helg i spelvärlden och det är lite lugnare än vanligt. Några som däremot inte får vila är Sony som kämpar hårt för att inte bara få koll på omfattningen av hacket mot PlayStation Network utan även täppa till alla hål och få tjänsten online igen. På sin officiella blogg har man i alla fall nu gått ut med lugnande besked – dina trophys har inte blivit stulna! Phew…
E-sporten börjar få fäste även här i Sverige, och enligt Dagens Media (via Rakaka) så slog Aftonbladets live-sänding av Starcraft 2-turneringen Dreamhack Invitational tittarrekord. Säkerligen många utländska tittare bland dessa, men ändå kul och förhoppningsvis tillräckligt för att media skall våga fortsätta satsa på e-sport. Även SVT har fattat galoppen och har börjat sända programmet Rematch på SVT Play där man under åtta program kommer prata om e-sport från olika vinklar. Känns bra att TV-avgiften för en gångs skull går till något vettigt.
Om Prins William är en fena på Starcraft vet jag inte, men 150 mil sydväst så har det tydligen hållts ett kungligt bröllop i dagarna. Ubisofts små lustiga Rabbids var givetvis på plats för att planka, och då kan det se ut så här.
Medan Sony förbryllat försöker att hantera deras gigantiska debackel rullar andra delar av spelvärlden på som vanligt. Zen Studios och Marvel hyllar 50-års jubileet av den fantastiska fyran genom att utannonsera nytt DLC till Pinball FX 2 på Xbox 360, respektive Marvel Pinball till Playstation 3, i form av ett Dr. Doom-bord. Bordet ska släppas den 17 och 18 Maj. Med lite tur går det då att ladda ner saker till sin PS3 igen.
Electronic Arts fortsätter att prångla ut spel i Need for Speed-serien och i november ska Need for Speed The Run göra sin debut. Idén för spelet är faktiskt väldigt intressant, det ska nämligen kretsa kring ett enda stort race. Från Golden Gate-bron i San Francisco till Empire State building i New York. I sin press release lägger EA stor vikt vid att spelet bygger på DICE Frostbite 2-motor och att The Run ska innehålla en engagerande och djupgående story. Dessutom kommer den populära (eller som EA väljer att kalla den ”revolutionära”…) autologgen från Hot Pursuit tillbaka, vilket lovar gott för flerspelarläget.
Nykomlingen i Need for Speed-familjen är tänkt att landa i Europa den 17 november till ett stort antal plattformar. Här kommer en liten teaser. Trevlig helg alla!
Är det någon spelhjälte som vägrar att dö så måste det väl ändå vara Sonic. Trots att det egentligen inte kommit ett enda vettigt spel med den blå igelkotten i huvudrollen på… tja, 10 år, så fortsätter Sega att envist satsa på honom. Jag antar att spelen fortfarande måste bära sig rent ekonomiskt, för annars vet jag inte varför Sega inte bara ger upp. Men missförstå mig rätt nu, jag älskar Sonic. Sonic 2 till Mega Drive är nog det spel jag spelat igenom flest gånger av alla (minst 20) och jag köpte ettan, tvåan och trean till Xbox Live Arcade och spelade igenom dom igen nyligen med stor njutning. Det är fantastiska spel (speciellt tvåan) som håller än idag.
Det halvhjärtade försöket att återuppliva ”gamla” Sonic med nya 2D-spelet Sonic 4 blev tyvärr en stor besvikelse för mig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men det är något i den spelmotorn som inte håller måttet. Känslan är helt fel.
Men nog bläfsat om det, Sonic fyller tydligen 20 år och det skall givetvis firas med ett nytt spel. I Sonic Generations möter gamla Sonic den nya i ett nytt äventyr och även om jag av naturliga skäl är mycket skeptisk så måste jag säga att första trailern från spelet ser oväntat trevlig ut. Se den själv längre ner.
I övrigt vill jag bara passa på att tipsa om Might & Magic: Clash of Heroes. Ett spel som tydligen kom ut till Nintendo DS för ett år sedan (som jag missade helt) men nu finns i upphottad version på PlayStation Network och Xbox Live Arcade för dryga hundralappen. Jag har redan lagt ned 20 timmar på spelet och har en hel del kvar, så här kan vi snacka valuta för pengarna. Gillar du Puzzle Quest så måste du testa.
Det har nu gått över en vecka sedan Playstation Network (PSN) stängdes ned. Nu har Sony gått ut med mer information bland annat via mail till alla användare och en FAQ där de meddelar att kontoinformation kan ha kommit på villovägar. Det framgår också att Sony plockat in en extern part som är experter på just säkerhet, för att reda ut både vad som hänt och vad som måste göras. Anledningen till att det ska ha dröjt så pass länge innan de gått ut med information sägs vara att de helt enkelt inte har vetat förrän nu – och samtidigt kan vi konstatera att många frågetecken ändå kvarstår.
Det finns även rapporter på nätet som påstår att flera användare blivit av med pengar från sina konton men det är tvetydiga uppgifter som inte på något sätt är bekräftade. Hur som helst meddelar Sony att man bör vara extra uppmärksam kring misstänkta uttag. Själv skulle jag nog spärra kortet snarast och skaffa ett nytt omgående, för det här känns inte helt tillförlitligt. Detta drabbar självklart inte bara användarna utan även spelutvecklare som förmodligen förlorar en hel del intäkter på att PSN är nere. Vad som kunde legat på topplistan kan nu bli förbisett av vissa för att andra spel hinner hamna i rampljuset. Som ett brev på posten har självklart den första stämningsansökan mot Sony hunnit trilla in på andra sidan Atlanten.
Idag släpptes också ytterligare en film från Brink om ”The Objectives” som jag nu slängt in i gårdagens inlägg för Dag 116.
Brink skulle kunna bli lite av en sleeper hit under våren 2011 om vi har tur. Jag gillar tanken med att en integrerad online- och offlinekampanj där gränserna suddas ut, ungefär som i Test Drive Unlimited, fast i ett FPS då. När man kikar närmare på Brink möts man av en korsning mellan Mirror’s Edge och Borderlands. Här hittar vi ett smart sätt att ta sig fram i miljöerna utan att någonsin behöva lämna förstapersonsvyn, samtidigt som samarbetet, levlandet och det visuella får mig att tänka på Borderlands. Inte dumt alls om ni frågar mig.
Jag har visserligen inte spelat Borderlands och kände aldrig att det lockade mig men Brink har jag faktiskt haft ögonen på länge nu. Som vanligt finns det en drös med frågor om hur väl co-op fungerar, hur lång kampanjen är och vilka spellägen som finns utöver storyn och det så kallade ”free play”-läget. Själva påstår utvecklarna att de verkligen satt kontrollen perfekt, snart är det upp till bevis.
Nyss upptäckte jag att det faktiskt inte alls är långt kvar till släpp (10 maj). Jag är lite tveksamt till vilket öde Brink kommer gå till mötes i vår. Recensioner är alltid viktiga men magkänslan säger att det kanske inte är alla som känner till så mycket om Brink, vilket kan leda till halvrisiga försäljningssiffror oavsett betyg. Det ska bli intressant att se hur det tas emot. Själv är jag riktigt sugen på ett fräscht FPS med co-op och Brink verkar vara det enda som släpps på ett bra tag (förutom nya Flashpoint, Portal 2 räknas inte). Närmast i tiden var det Halo: Reach (septebember 2010) om jag minns rätt och det var ju ett tag sedan nu.
