Etikett: Tvspelsdagboken vs. Metacritic (Sida 5 av 6)

Halo: Combat Evolved släpptes till Xbox den nionde november i USA och dök sedan upp halvåret senare till Europa. Det går inte nog att understryka hur viktigt det spelet var för en massa parter. För Microsoft betydde det att Xboxen etablerade sig som en relevant produkt, för Bungie var det äntligen dags att få ut sitt Halo (även om spelet hade bytt form ett par gånger) och för konsolägare var skammens dagar över, det gick äntligen att på allvar spela FPS med en handkontroll. Idag är Xbox 360 en framgång i väst. Bungie har öst ur sig Halo-spel som har sålt i enorma kvantiteter och jobbar nu med något som ingen har en aning om vad det är. Modern Warfare 3 säljer tydligen ganska bra till konsol.

Tio år efter releasen är det dags för en uppiggad version av en klassiker och frågan som alla undrar över är väl – hur står det sig idag? Riktigt bra får bli svaret på den frågan. Många recensenter berömmer studion 343 för att ha lyckats föra in Halo i en ny generation och understryker att alla som missade Halo när det begav sig vore tokig att inte spela det nu. Halo: Combat Evolved Anniversary landade på 83 i snitt, vilket inte är så pjåkigt för ett 10 år gammalt spel i ny kostym.

Fredrik (gissat snitt 89): ”Jag vet inte om jag minns första Halo som bättre än det egentligen var eller om jag trodde att nostalgibetygen skulle bli högre. Jag drog till med 89 och det landade på 83, vilket spontant känns som ett betydligt rimligare snitt än vad jag gissade på. Jag förtjänar inga poäng här. Grattis Halo.”

Daniel (gissat snitt 79): ”Jag är en av dem som kan säga att jag inte skaffade Xbox på grund av Halo, även om spelets enorma framgång hade gjort en del avtryck på mig. Att de skulle lyckas väl med en remake 10 år senare är ingen direkt överraskning, trots att det har hänt mycket i spelvärlden sedan 2001. Väldigt nära den här gången, men det tycks fasen inte gå att plocka fler poäng i den här tävlingen för min del. ”

Thomas (gissat snitt 83): ”Wow. Min enda fullpoängare! Känns riktigt bra faktiskt, speciellt med tanke på att Halo var en väldigt stark anledning till att jag skaffade mig en Xbox en gång i tiden. Känns skönt att vi kunde mötas återigen med ömsesidig glädje. Typ.”

Jonas (gissat snitt 81): ”Även om jag införskaffade en (svindyr) Xbox på releasedagen, så tog det faktiskt säkert ett halvår innan jag faktiskt spelade igenom Halo första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet. Inte bara att Microsoft faktiskt lyckats ta fram en handkontroll som kändes naturlig för FPS – stämningen, musiken, känslan – allt fanns där. Att ett 10 år gammalt spel ändå kan roffa åt sig respektabla 83 poäng är imponerande och ett tecken på två saker; Antingen har FPS-genren utvecklats pinsamt lite dom senaste 10 åren, eller så gjorde Bungie en tidlös klassiker. Förmodligen är det en kombination av båda. Att jag dessutom i och med detta säkrade min vinst i denna tävling med en sista pinne känns såklart extra roligt.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 7 p (-) | Fredrik: 10 p (-) | Jonas: 14 p (+1) | Tompa: 9 p (+3)

Volition var mest kända för rymdmästerverken Freespace 1 & 2 samt Red Faction, så när de sedan gjorde debut i sandlådegenren med Saints Row kom det faktiskt lite från ingenstans. Xbox 360 hade knappt funnits ute ett år på marknaden när denna GTA-klon släpptes i september 2006.Intresset var stort och höga förväntningar blandades med skepsis, att leva upp till GTA-arvet var ingen lätt uppgift. Det var förstås en enorm fördel att vara först ut med en sandlådetitel á la GTA och tack vare detta lades grunden för en, skulle det visa sig, helt urflippad spelserie.

I Saints Row 2 visade man på riktigt vilken riktning serien skulle ta och det blev klart att Volition inte längre hade en tanke på att gå i GTA:s fotspår – de hade valt sin egen väg. I den tredje delen har de gått ännu längre med allt vansinne man någonsin kan tänka sig och med ett snitt på 84 är det bara att lyfta på hatten. Hur vi gissade att spelet skulle tas emot ser du nedan.

Fredrik (gissat snitt 83): ”Saints Row 2 var ett sandelådespel av bästa sort och trean ser inte ut att förändra den saken, snarare tar Volition ett steg till och gör upplevelsen ännu mer galen. Ser fram mot att spela det här någon gång under 2012. Vem har tid nu?”

Daniel (gissat snitt 79): ”Saints Row var egentligen inte så bra som jag ville att det skulle vara och det var först i uppföljaren som de verkligen visade var skåpet skulle stå. Det blev en bit över fyrtio timmar tillsammans med Fredrik i co-op. Jag var länge rätt osäker på vad jag trodde om del tre men blev mer och mer övertygad allt eftersom releasen närmade sig. I somras visste jag inte bättre och gissade därmed för lågt.”

Thomas (gissat snitt 78): ”Nära skjuter ingen hare, så även här blir man utan poäng. Tror att jag skulle hamna närmast snittet faktiskt om man skulle summera alla spelen. Saints har jag endast läst om och har väldigt få egna erfarenheter om spelserien. Så visst gissade jag bra utifrån dessa förutsättningar, men känns ändå bittert då nära, som sagt, inte skjuter nån hare.”

Jonas (gissat snitt 81): ”Grand Theft Autos stökige lillebror verkar kanske inte växa upp, men fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Även om det kanske inte är för alla, så verkar kritikerna gilla i alla fall. Alltid lite surt att vara ett snäpp ifrån poäng, men Saints Row 3 kommer garanterat plockas upp ur en realåda inom ett inte alltför avlägsen framtid trots detta svek.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 7 p (-) | Fredrik: 10 p (+2) | Jonas: 13 p (-) | Tompa: 6 p (-)

Need for Speed är en riktigt gammal räv i racinggenren och det har släppts hela 26 spel i serien sedan den gjorde debut 1994. Det måste ses som beundransvärt att Electronic Arts haft förmågan att hålla serien vid liv så pass länge, ett nästintill omöjligt uppdrag kan man tycka.

Serien har av naturliga skäl ändrat inriktning både en, två och tre gånger under årens lopp. Det började med arkadracing med exklusiva sportbilar på landsväg under en lång period för att sen övergå till fokus på racing á la The Fast and the Furious i och med Underground-spelen. Någonstans däremellan hann de även med att prova rally faktiskt, vilket inte kändes som en helt naturlig utveckling av serien.

När så den nya generationens konsoler släpptes var det snudd på givet att ett NFS-spel skulle släppas ganska snart. Den här gången blev det en öppen storstad och de berömda polisjakterna gjorde comeback igen. Följande år, 2006, blev det fokus på japansk undergroundracing i ”Carbon”, vilket följdes upp av ett mer storydrivet spel i ”Undercover”. Just dessa två får nog dock ses som de svagaste spelen på mycket länge. Det var också efter detta som serien bytte inriktning totalt och försökte konkurrera med de mer realistiska bilspelen i och med Shift 1 (2009) & 2 (2011), vilket de gjorde med ganska bra resultat.

År 2010 lät man Burnout-studion Criterion gå tillbaka till seriens rötter och leverera ett mer klassiskt Need For Speed som togs emot väldigt bra. När ”NFS: The Run” utannonserades hade man återigen bytt fokus i hopp om att kunna leverera en bättre storydriven bilspelsupplevelse. Ett snitt på 67 visar att det gick sådär, om vi ska vara snälla. Hur vi tänkte om The Run kan du ta del av nedan.

Fredrik (gissat snitt 70): ”Jag har aldrig tyckt att Need for Speed-spelen varit speciellt märkvärdiga. Jag känner varken nostalgi eller nyfunnnen lycka. Visst gjorde Criterion ett bra spel med Hot Pursuit, men Criterion brukar göra bra spel och för min del får det gärna återgå till att fokusera på Burnout. När nu Blackbox är tillbaka vid rodret blir det som vanligt mediokert.”

Daniel (gissat snitt 69): ”Need for Speed-serien har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag spelade NFS 3: Hot Pursuit första gången 1998. Ett bilspel som utan tvekan skulle kvala in på en topp tio-lista över de bästa bilspelen genom tiderna. Detta har gjort att jag alltid haft höga krav på nya spel i serien eftersom de aldrig har nått hela vägen fram till NFS 3s nivå. Närmast kom de 2010 med Criterion-utvecklade Need for Speed: Hot Pursuit som var riktigt bra. The Run har inte mycket gott att säga om även om det fanns viss potential i road-trip-racing-konceptet. Känns lite tungt att ha så pass rätt och ta poäng den här gången.”

Thomas (gissat snitt 68): ”Inte helt ute och cyklade på denna titel som jag faktiskt vet väldigt lite om. Tyckte att 67 lät som en bra summering, och kritikerkåren höll nästan med mig i alla fall.”

Jonas (gissat snitt 67): ”När jag läste om The Run första gången tänkte jag direkt på Cannonball Run. Min fantasi skenade iväg om ett fantastiskt äventyr över dom amerikanska slätterna. Det visade sig ju dock ganska snabbt att Blackbox inte riktigt delade min vision. Eller så gjorde dom det, men att budgeten var för snål. Hur som helst kan vi väl konstatera att detta inte blev någon höjdare, men jag kan väl åtminstone trösta mig med att min ledning i denna tävling känns säkrare än någonsin.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 7 p (+1) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 13 p (+3) | Tompa: 6 p (+2)

Det är lätt att förstöra en spelserie genom att släppa nya delar alltför ofta. Se bara på Tony Hawk och Guitar Hero. Många trodde nog att förra delen i Assassin’s Creed-sagan, Brotherhood, skulle bli en halvmesyr och förväntningarna på det var inte speciellt höga. Men Ubisoft chockerade och Brotherhood blev en framgång både bland kritikerna och på marknaden. Så med blodad tand försökte man sig på samma uppgift igen. Den här gången blev resultatet inte lika bra och kritiken var betydligt svalare.

Brotherhood snittade 89 på Metacritic vilket som sagt tog många på sängen. Efterföljaren Revelations hamnade exakt 10 poäng under och landade på 79, vilket såklart inte ska ses som ett enormt misslyckande men resultatet indikerar att folk börja bränna ut sig på Enzios äventyrande. Recensenter som ger spelet riktigt höga betyg menar att det bygger vidare på Brotherhoods styrkor och finslipar det som behövs, de som är mer skeptiska menar att upplägget i sig börjar bli förlegat och att många av uppdragen i Revelations är tråkiga och repetitiva. Det märks tydligt att Revelations endast tycks tilltala de riktiga fansen som inte kan få nog av italienska lönnmord. Så här trodde vi:

Fredrik (gissat snitt 86): ”Jag trodde jag var sugen på mer Assassin’s Creed när jag glatt gick och köpte Brotherhood, det skulle snart visa sig att jag hade fel. Redan en handfull timmar in i äventyret kände jag mig mer än mätt och orkade helt enkelt inte spela vidare. Men även om jag själv var ordentligt trött på serien trodde jag nog att Revelations skulle få ett varmt mottagande på samma sätt som Brotherhood, om än kanske något svalare. Så jag gissade på 86. Det var nog inte bara jag som hade börjat tröttna.”

Daniel (gissat snitt 87): ”Assassin’s Creed var något nytt och lite förtrollande med sin öppna värld och tufft lönnmördartema. Del ett var bra men inte så bra som recensenterna tyckte i genomsnitt kan jag tycka. Del två var dock helt fantastisk på många plan men sen uppstod en viss mättnad på konceptet. Brotherhood står fortfarande på ”att-köpa-listan” och Revelations lär hamna på den också. Jag trodde nog att de skulle lyckas riktigt bra ännu en gång och gissade på ett ganska högt snitt. Nu verkar det som att tiden hunnit i kapp konceptet en aning.”

Thomas (gissat snitt 84): ”Ok. Jag var alltså närmast av alla, men lyckades ändå inte få poäng. Speglar denna tävling rätt bra. Anyway, jag älskade Assassins Creed 2 och hade såklart höga förväntningar på denna utgåva. Mina förväntningar matchades nästan och man får väl vara glad för det lilla antar jag…”

Jonas (gissat snitt 85): ”Det är faktiskt lite pinsamt att erkänna, men jag har aldrig spelat ett Assassin’s Creed-spel i hela mitt liv. Jag har något av dom hemma i hyllan, fortfarande inplastat, förmodligen uppfiskat ur en realåda i ett svagt ögonblick. På något sätt tappade jag lite intresse för serien när Ubisoft beslutade sig för att pumpa ut spel efter spel i alldeles för snabb takt, och det blev helt enkelt för mycket att hålla reda på. Alla delar heter nästan samma sak, och man måste vara raketforskare för att veta i vilken ordning dom skall spelas. Kanske spelar det ingen roll, jag vet som sagt inte. Inga poäng blev det i alla fall, och det förtjänade jag nog inte heller.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (-) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 10 p (-) | Tompa: 4 p (-)

Call of Duty var startskottet på något stort när det släpptes i november 2003, men det att det skulle bli underhållningsbranschen största kassako någonsin var det kanske inte alla som hade räknat med. Infinity Ward, som bland annat bestod av folk som jobbat med succéspelet Medal of Honor, följde sedan upp med det briljanta CoD 2 – som dessutom blev en hett eftertraktad lanseringstitel när Xbox 360 släpptes 2005.

Ett halvmediokert, men trots allt rätt okej CoD 3 från Treyarch, släpptes 2006, men det var inte förrän när Call of Duty 4: Modern Warfare nådde butikerna i november 2007, som megasuccén var ett faktum. Alla spelade Modern Warfare – alla. Sen har det rullat på, spelarna har blivit nöjda och utvecklare och utgivare har köpt både en, två och tre Ferraris till samlingen.

Modern Warefare 3 har nu nått butikerna och har landat på respektabla 89 i snitt på Metacritic. En ganska unisont hyllningskör prisar spelet för sin flerspelardel med nästan 20 olika varianter på spellägen att välja mellan. I del tre verkar det som att balansen har slipats till riktigt bra samtidigt som det precis som förväntat ”bara” är mer av samma sak ännu en gång.

Fredrik (gissat snitt 83): ”Efter att Infinity Ward mer eller mindre tappat hela sin ledning trodde jag inte att Modern Warfare 3 skulle bli något utöver det vanliga. Det skulle antagligen inte bli någon katastrof och i vanlig ordning kommer det såklart sälja mer än jag kan räkna till. Jag drog till med 83, vilket i efterhand kan tyckas lågt, men jag vill gärna tro att ett spel ska komma med i varje fall något nytt för att snitta uppe runt 90. Jag tror en massa saker som inte stämmer överens med verkligheten.”

Daniel (gissat snitt 84): ”Att pricka rätt snitt för ett Modern Warefare spel kändes å ena sidan ganska lätt men å andra sidan otroligt knepigt. Det var svårt att sia om hur ett åttonde spel i CoD-serien faktiskt skulle tas emot. Någonstans kände jag att det förmodligen skulle bli ett mer finslipat Modern Warfare 2, så klart, utan att för den skull bryta några barriärer. Någon gång måste ju för tusan fansen börja tröttna – eller? För ett år sedan var jag rätt taggad på Black Ops och köpte det på releasedagen. I år känner jag inte samma vill-ha-behov och håller mig till Battlefield 3, som i mina ögon krossar all konkurrens. Singleplayer står dock fortfarande på agendan om det dyker upp i någon reaback. Juste, jag blev utan poäng tydligen. Det börjar kännas lite motigt nu.”

Thomas (gissat snitt 86): ”Jag har inte spelat Call of Duty särskilt mycket sedan 3:an. Nu har jag dock tappat räkningen på hur många det gjorts eftersom jag inte följer serien längre. CoD2 är dock ett av de bästa (MP)spel som någonsin gjorts. Det verkar som att det senaste släppet är väldigt populärt då det hamnar på så pass hög poäng. Kul att jag än en gång ligger precis utanför poängratiot. Verkligen jättekul…”

Jonas (gissat snitt 89): ”Det var många år sedan jag brydde mig om ett nytt Call of Duty. Visst, det är kompetenta första-persons-skjutare, men när det kommer ett nytt varje år och uppdateringarna känns ungefär lika chockerande som de i FIFA och NHL så har man tappat mig som kund för länge sedan. Men jag är glad ändå. För nu leder jag igen. Suckers.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (-) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 10 p (+3) | Tompa: 4 p (-)

I mars 2006 släpptes The Elder Scrolls IV: Oblivion till hemdator och Xbox 360. Året efter till Playstation 3. För spelhungriga 360-ägare var det ett enkelt val att dyka ner i timtals av rollspelande, speciellt med tanke på att det inte fanns mycket annat att spela på plattformen just då. Men självklart också för att Oblivion var ett storslaget RPG, hyllat av nästan en enad kritikerkår, men inte utan brister. Bethesda plockade sedan upp klassikern Fallout och gjorde även där en gedigen insats. I år var det äntligen dags för del fem i Elder Scrolls-serien och den 11 november släpptes Skyrim. Bethesda har alltid mycket att leva upp till, men i vanlig ordning klarade de galant av den uppgiften.

Att snitta över 95 på Metacritic, och med andra ord få nästintill perfekta resultat bland recensenter världen över, är något av en bedrift. Till Xbox 360 är det bara sju spel som klarat av det. Samma sak till Playstation 3. Till Wii är det fyra och till Nintendo DS – inget. Skyrim snittar 96. Recensenterna understryker att Bethesda har skapat en djup värld, med intressanta karaktärer och miljöer. Även efter 100-tals timmar tycks inget kännas generiskt. Skyrim är verklighetsflykt när den är som bäst helt enkelt. Samtliga av oss gissade på ett snitt över 90, men ingen av oss tog poäng. Jösses.

Fredrik (gissat snitt 92): ”Min relation till Edler Scrolls är något traumatiskt. Jag spelade och gillade Morrowind men med handen på hjärtat var det Oblivion som verkligen fick mig på fall. Jag hade lagt ner omänskligt många timmar i Oblivion när min Xbox-profil blev korrupt och ingenting jag gjorde lyckades återställa den. Profilen var borta liksom mina sparningar i Oblivion. I ett försök att aktivt förtränga den upplevelsen valde jag att blicka framåt och när de första bilderna och klippen från Skyrim visades upp förstod jag att något stort var på gång. Jag utgick ifrån att det skulle bli riktigt jäkla bra, drog till med ett högt snitt, köpte sen spelet och insåg redan efter några timmars spelande att jag hade gissat för lågt. Om Skyrim inte blir årets spel för min del ska det dyka upp något väldigt speciellt.”

Daniel (gissat snitt 91): ”Elder Scrolls har alltid varit en serie som RPG-nördarna höjt till skyarna men det var först i och med Oblivion som jag drogs ner i detta RPG-träsk. Fast det är förstås en sanning med modifikation eftersom jag faktiskt aldrig tog mig igenom hela berättelsen. Andra spel kom i mellan och det föll i glömska. Jag har gjort några försök varje år för att få till ett avslut, men utan att lyckas. Har lovat mig själv att jag måste ge Skyrim den tid det förtjänar om jag ska köpa det. Så här i efterhand känner jag mig feg som inte vågade gissa på ett högre snitt. Det är lätt att vara efterklok för det är banne mig inte många spel som snittar 96 – helt sjukt. Det verkar helt enkelt inte som att jag har något annat val än att köpa Skyrim jag med.”

Thomas (gissat snitt 90): ”Mein Gott vilket högt betyg. Det gör mig inte mindre sugen på att införskaffa spelet och tillägna det all min lediga tid. Har längtat efter detta ända sedan jag kärade ner mig i Oblivion. Finns få spel som jag sett så många ”inför-trailers” av. Inte speciellt bitter över denna poängförlust faktiskt, dels för att ingen annan fick poäng och dels för att bättre betyg torde innebära bättre spelupplevelse för mig så småningom.”

Jonas (gissat snitt 92): ”Jag har aldrig fastnat för Elder Scrolls-serien, men det beror nog mest på att jag aldrig gett den en ärlig chans. Att detta skulle bli bra förstod nog alla, men att det skulle leta sig upp på skyhöga 96 i snitt är ju extremt imponerande. Efter Fredriks konstanta tjat dom senaste dagarna så svängde jag faktiskt förbi Elgiganten igår för att plocka upp ett exemplar. Det var slutsålt (vilket lustigt nog gjorde att jag snubblade över ett helt annat spel som istället blev en av de mäktigaste spelupplevelserna jag haft på många år, men det berättar jag mer om en annan dag). Hatten av för Bethesda och imorgon är det jag som ger mig ut på jakt efter ett eget exemplar.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (-) | Fredrik: 8 p (-) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 4 p (-)

Uncharted: Drake’s Fortune var ett bra spel. Varken mer eller mindre. Viktigast var att det lade grunden för vad som skulle bli en av de bästa spelserierna för den här generationen. Absolut den bästa som är Playstation 3-exklusiv. Det var i tvåan som Naughty Dog prickade helt rätt, de hade tagit fasta på de ögonblick som stack ut i ettan och sen gått hela vägen till banken med den kunskapen. Tvåan var ett fantastiskt spel, ett spel som fick oss att tappa andan vid flera tillfällen och det var en ren njutning att få känna sig delaktig i en äventyrsfilm av högsta kaliber. Indiana Jones klarade av att underhålla oss i en och en halv film, Nathan Drake har nu gjort det i två och en halv.

Kritikerna är överlag saliga. Uncharted 3: Drake’s Deception snittar högt, 92 närmare bestämt. Självklart är inte alla helt nöjda, det finns dem som klagar, men majoriteten hyllar spelet för pusslen, actionsekvenserna och det (som fortfarande, även efter tvåan, känns så skönt otippat) gedigna flerspelarläget. Visst, det finns en känsla av att man har gjort det här förut, men skulle det vara ett starkt argument för att dela ut ett dåligt betyg skulle Modern Warfare 3 bli sågat vi fotknölarna. Vi utgick alla ifrån att trean skulle få riktigt höga betyg, frågan är bara vem som gissade bäst.

Fredrik (gissat snitt 91): ”Med tvåan i bakhuvudet och av det lilla jag sett från trean var det inte svårt att dra till med ett riktigt högt snitt. Anledningen till att jag inte gissade högre var att jag utgick ifrån att vissa recensenter skulle ha tröttnat lite på Uncharted-konceptet. Sen finns det alltid nån som vill sticka ut lite och sätta ett extra lågt betyg för att locka arga internet-personer till sidan och på så vis generera mer trafik. Jag är nu några timmar in i Uncharted 3 och visst, jag känner igen mig. Men det gör jag när jag spelar Forza 4, Battlefield 3 eller Arkham City också. Satan vad bra det här spelet är.”

Jonas (gissat snitt 95): ”Uncharted. Ettan var grym, tvåan lite sisådär, men trean ser inte dum ut alls. Kommer garanterat bli ett köp lite senare när priset sjunkigt en smula. Och angående betyget då. Min gissning var nästan spot-on, men det är lustigt hur en sen 5/10-recension kan påverka ett Metacritic-medel. Väldigt lustigt. Ha. Ha.”

Daniel (gissat snitt 92): ”Äntligen kammar jag hem full pott i denna tävling. Synd bara att alla andra (utom Jonas då) också fick poäng i den här rundan. Inte bra. Att gissa ett snitt på 92 var inte direkt vågat då Naughty Dog har visat att de kan göra spel i världsklass förr. Del ett var riktigt bra, del två några snäpp bättre och nu förväntar jag mig pricken över i:et, en trea i världsklass.”

Thomas (gissat snitt 93): ”Jag har inte den blekaste om vad Uncharted 3 är, och jag äger ingen PS3 heller så att jag plockade poäng i detta moment känns som en stor bedrift. Eller lyckosam chansning kanske. Jag observerade dock att jag hade exakt rätt betygsgissning för ett par dagar sedan, så det känns ändå lite snopet att tappa fullpoängaren till någon annan. Anyway, jag får åtminstone poäng den här gången, det är inte varje vecka det händer precis. Därför håller jag nu tyst och ler inombords.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 6 p (+3) | Fredrik: 8 p (+2) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 4 p (+2)

Electronic Arts kunde inte ha ansträngt sig mer för att göra releasen av Battlefield 3 mer problematiskt. En beta som fungerade under all kritik, struliga servrar och tomma löften till Playstation 3-ägare. Som tur är Battlefield ett starkt varumärke så försäljningen har nog inte påverkas allt för mycket av ovanstående klavertramp. Årets FPS-krig kan börja.

Den här generationens konsoler börjar hitta sin maximala prestationsnivå och inget beskriver det bättre som när ett grafiktungt spel släpps och PC-ägarna pekar på konsolfolket och skrattar. För visst är Battlefield 3 vansinnigt snyggt, men bara till PC. Till Playstation 3 och Xbox 360 är det bara väldigt snyggt. Dessutom krävs det till 360 att man installerar högupplösta texturer på sin hårddisk, annars ser det inte bra ut alls.

Battlefield har alltid varit ett utpräglat multiplayer-spel och DICE understryker det faktumet med att lägga singleplayer-kampanjen på skiva två till 360. Och det är antagligen just kampanjen som får mest stryk i recensionerna, den beskrivs som ett nödvändigt ont. Men flerspelarläget hyllas i vanlig ordning vilket driver upp snittet. Till Xbox 360 landade det på 84 vid vår mätning och det syns tydligt att recensenterna som ger det höga betyg har valt att mer eller mindre ignorera kampanjen, och det kanske är okej i ett sådant här spel. Kanske.

Fredrik (gissat snitt 89): ”Eftersom kampanjen ska suga och onlineläget beter sig instabilt är det inte konstigt att Battlefield 3 inte får högre än 84 till konsol. För till skillnad mot PC-versionen är det inte speciellt snyggt heller, visst det ser bra ut, men jag tappar inte hakan. Jag hade nog hoppats på mer än så här, även till Xbox, för jag har verkligen inte råd att köpa en PC som kan driva det här monstret”

Jonas (gissat snitt 92): ”När jag gissade det här betyget var det två saker jag missade i min beräkning. För det första – Battlefield 3 är inte en uppföljare till Bad Company, det är en uppföljare till ett varumärke hårt förknippat med PC. Inte bara att det gnälls lite på att spelet blivit ”konsolifierat”, dom riktigt hardcore-recensenterna spelar givetvis på PC där spelet också snittar betydligt högre. Det borde jag ha tänkt på. Den andra saken är ju det faktum att även om DICE gör (i mitt tycke) världens bästa multiplayer i FPS-genren så är dom långt ifrån lika vassa på singleplayer-kampanjer. Sådant tycker tydligen recensenter kan vara viktigt ibland, framförallt på konsol där vi inte är lika vana med rena multiplayer-spel. Nåja, nya tag nästa vecka.”

Daniel (gissat snitt 88): ”En lång väntan är över – Battlefield 3 har äntligen släppts. Jag vet inte hur många gångar jag skrivit om spelet här på sidan och det kändes inledningsvis som om jag gjort misstaget att hypa upp mig själv ett par snäpp för mycket. Vad DICE tänkte med när de valde att lägga med ”Operation Metro”, kanske den tråkigaste banan av alla, i betan har jag svårt att förstå. Tack och lov har BF3 mer än så att ge och de så kallade Battlefield Moments som jag upplevde i Bad Company 2 har nu börjat dyka upp allt oftare. Men tusan vad avundsjuk jag är på PC-spelarna som sitter där och dreglar över sin överlägsna grafik, kom igen nu – det är dags för nya konsoler. Att jag inte tog poäng idag när jag var så nära känns bara fel, jag var värd det.”

Thomas (gissat snitt 90): ”BF3 är ett väldigt kompetent spel (dock utan kompetenta servrar och LIVE-funktioner) som onekligen är väldigt snyggt och stämningsfullt, men det finns mängder av sådana spel och detta känns inte på något sätt unikt. Blir istället sugen på att åka till Slussen och kräva att de kompletterar mitt spel med en fungerande LIVE-funktion! Vad gäller vår tävling så blev jag snuvad på full pott eftersom vårt system suger (förberedde nämligen ett segertal eftersom jag såg betyget till ”fel” plattform först, där jag hade haft full pott). Metacritic suger också förresten. Exit Tompa. Enter bitterness.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 3 p (-) | Fredrik: 6 p (-) | Jonas: 7 p (-) | Tompa: 2 p (-)

Batman: Arkham Asylum var unikt på många sätt. Först och främst var det bra, riktigt jäkla bra. Ingen hade förväntat sig det, Batman dök upp, som sig bör, från ingenstans. Spelet hade egentligen allt. Ett bra och tillräckligt djupt slagsmålssystem, mörka passande miljöer och smarta pussel. Ingen hade gjort något liknande tidigare och ingen har lyckats uppnå samma resultat efter. Arkham Asylum var som sagt, riktigt bra. Frågan är då hur man följer upp ett sådant spel?

Rocksteady visste hur. De valde att förbättra vissa saker, lägga till andra. Skapa en helt ny värld, som verkligen känns annorlunda, utan att egentligen ändra speciellt mycket alls. Allt snack om att det nu skulle bli en helt öppen värld var mest just snack. Det är fortfarande linjärt även om man nu fritt kan svinga sig runt i det nya superfängelset – Arkham City. En fungerande paradox. När det kommer till kritan är det mest en uppdatering av Asylum, en uppdatering som recensenter världen över tycks vara hopplöst förälskade i. Vissa går så långt som att påstå att det är ett av den här generationens viktigaste spelsläpp, andra är något mer sansade men håller knappast tillbaka med superlativen. Arkham City har, baserat på 57 kritikers åsikter, landat på metabetyget 95. Inte så pjåkigt.

Fredrik (gissat snitt 87): ”Jag hade väldigt svårt att se Rocksteady Studios chockera oss på samma sätt den här gången. Antingen skulle de satsa för mycket på att skapa en öppen värld vilket jag inte alls var sugen på. Eller så skulle det bli samma lika som Asylum. Jag trodde på ett högt snitt men inte i närheten lika högt som det blev. Jag kommer aldrig misstro Rocksteadys kapacitet att förfina och utveckla, utan att förstöra, igen.”

Jonas (gissat snitt 94): ”När jag såg Arkham City visas upp på E3 i år kände jag att det var något stort på gång. Det såg helt enkelt ut som den bejublade föregångaren, men med precis den nivå av förnyelse och finputsning som en riktigt lyckad uppföljare behöver. Jag säger inte att jag inte tvivlade lite på mig själv när jag valde att gissa på galna 94 i snitt, och det är faktiskt ganska sjukt att inte ens den gissningen räckte ända fram. Men det är bara att ta av sig hatten för Rocksteady och gratulera dem för ett väl utfört arbete, och kanske framförallt mig för att välförtjänt återta ledningen i denna tävling.”

Daniel (gissat snitt 89): ”Att Batman skulle återuppstå och briljera i spelens underbara värld var det nog få som trodde innan Arkham Asylum släpptes, mig själv inkluderad. Att den på den tiden okända studion Rocksteady kunde trolla fram mästerverk med allas vår läderlapp blev en positiv överraskning. När jag drog till med 89 visste jag inte mer än att den första delen blev tokhyllad och var därför inne på samma linje som Fredrik. Det är snudd på sjukt att det snittar så högt som 95? Är det verkligen så bra? Det är väl på tiden att jag plastar upp Arkham Asylum snart så jag kan köpa uppföljaren med gott samvete.”

Thomas (gissat snitt 90): ”Konstaterar kallt att jag alltid är nära, men aldrig tillräckligt nära. Dessutom är det alltid nån annan som är tillräckligt nära för att ta poäng. Batman stärker min jumboplats i tävlingen men eftersom förra spelet var så bra tänker jag ändå offra speltid på honom när jag väl har råd/tid. Damn you Batman.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 3 p (-) | Fredrik: 6 p (-) | Jonas: 7 p (+2) | Tompa: 2 p (-)

Id Software är en av de mest inflytelserika utvecklare spelbranschen har skådat. De har satt en standard för shooters som har varit svår att leva upp till. I varje fall om vi går tillbaka i tiden något. För Id Software har inte släppt något spel på många år. Rage skulle bli deras segertåg tillbaka in i spelarnas hjärtan och på förhand såg allt väldigt lovande, om än väldigt bekant ut. För det påminde om en massa existerande spel. Som Borderlands, fast utan den öppna världen. Mer som Fallout, fast bara på ytan. Det var svårt att sätta fingret på vad Rage faktiskt skulle visa sig vara. Lite, man tror sig att ha sett det tidigare, men kan inte riktigt placera det. Hur som helst var det väldigt mycket upp till bevis för Carmack och hans arbetare. Var det en ny revolutionerande produkt som var på väg ut, eller något som kändes daterat till Ids storhetstid.

Mottagandet blev lite blandat. Till övervägande väldigt positivt, men blandat. Det som först stack ut var hur jäkla snyggt det var, men ganska snart började folk klaga på ordentliga pop-ins vilket förstörde den upplevelsen något. De mest positiva recensenterna talar om en gedigen shooter av den gamla skolan, ett spel som tar några steg framåt utan att tappa vad som är Id Softwares styrka. De mer balanserade menar att Rage vill vara bra på en massa saker utan att egentligen vara exceptionellt bra på något. Andra mer kritiska recensenter säger att det inte finns tillräckligt att göra och det som finns att göra känns snabbt väldigt repetitivt. Men även om det finns en del kritiska röster så landade Rage på 82 i snitt vilket knappast är ett dåligt betyg, men kanske hade man önskat sig mer från en utvecklare av den kalibern. Vi trodde så här.

Fredrik (gissat snitt 82): ”Jag känner en extremt stor respekt för Id Software och jag var väl ganska intresserad av att se vad det skulle bli av Rage. Men jag ställde mig skeptisk till förhandssnack om att det här skulle bli nått över det vanliga. Min gissning landade på 82, något som pekade på ett bra men inte lysande spel. När det också visade sig bli resultatet var jag snarare missnöjd än nöjd. För det hade varit extremt kul att se Id komma in och röra om i en shooter-värld som sett likadan ut sen första Modern Warfare.”

Jonas (gissat snitt 84): ”Det såg lovande ut för mig denna vecka, men i sista sekund kom en viss sajt och postade en totalsågning av Rage som drog ned medelbetyget rejält. Fredriks påhitt om att vi skall gå efter Xbox 360-versionen och inte PS3-versionen (som faktiskt snittar 84) är ytterligare salt i såren. Jag får nöja mig med en poäng denna vecka och det faktum att Id Software faktiskt verkar ha lyckats göra precis vad alla (utom Daniel) trodde att dom skulle lyckas med – en skitsnygg, välgjord, underhållande actionrökare utan det där lilla extra.”

Daniel (gissat snitt 92): ”Id Software har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta tack vare Wolfenstein, Quake och inte minst Doom. Från den dagen att Rage uttannonserades har jag hoppats på, eller nej, nästan förväntat mig att de skulle göra ännu ett stort avtryck i genren. Så med en kombination av min tro på Id Software och min önskan om att de skulle lyckas med Rage, lade jag mig på det höga snittet 92. Allt eftersom releasen kom närmare sänkte jag mina förväntningar och insåg att Rage antagligen inte blir något nytt Doom som revolutionerar genren. Synd att min optimism inte ger poäng.”

Thomas (gissat snitt 87): ”Ungefär halvvägs genom tävlingen inser jag att min starkaste sida är inte att gissa vad omvärlden ska tycka om olika spel. Hoppas på en bättre andra halva av tävlingen…”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 3 p (-) | Fredrik: 6 p (+3) | Jonas: 5 p (+1) | Tompa: 2 p (-)